Visionen om hur vi på bästa sätt vill spendera vår framtid kan förändras med tiden. Vissa kommer på att man vill flytta från Sverige. Andra vill inte leva i ett förhållande längre och skiljer sig. Några vill sluta jobba tidigt och väljer FIRE. Andra kommer på att man vill ägna sin framtid åt att renovera ett torp och flyttar från stan. Den här sommaren har fått mig att fundera på en alternativ framtid.
Endast 10% semester
När allt kommer till kritan har alla anställda i Sverige enligt lag rätt till minst 25 semesterdagar varje år. Vissa kollektivavtal och arbetsgivare tillåter fler semesterdagar än lagen. Exempelvis har vissa som är anställda på minarbetsplats 30 semesterdagar men då inte rätt till övertidsersättning.
Hursomhelst innehåller 2025 totalt 249 arbetsdagar, resten är helger och röda dagar. Andelen semesterdagar blir således 10% räknat på 25 dagars semester. När du väl jobbar och sliter under de blå veckorna låter det kanske mycket att 10% av arbetstiden skulle vara semester, men så är det.
Många lägger upp sin ledighet genom att ta fyra veckor under semestern samt spara en vecka för exempelvis julen eller en utlandssemester. Jag tror i alla fall det är vanligaste upplägget.
Nu har jag själv haft två somrar i rad med 8 veckors ledigt varav fyra bestått av föräldraledighet. Jag ska vara ärlig med dig…
Jag gillar det skarpt!
Hur kan jag då fortsätta det här upplägget? Ja, som jag själv ser det finns det tre alternativ:
Skaffar fler barn
Jag beundrar familjer som skaffar fler än två barn. Själv tycker jag att två är alldeles lämpligt – en per vuxen.
Familjer som skaffar 5-10 barn kommer få många föräldradagar, men också många blöjbyten och utbrott. Så resonerade man inte förr i tiden. Hur man praktiskt bar sig åt då är lite av en gåta för mig.
Tycker man om att stänga dörren bakom sig eller ligga i hängmattan så kommer barn inte vara ett bra alternativ utifrån den aspekten.
Jag älskar mina barn, men vi känner oss väldigt klara med de tidiga småbarnsåren.
Skola om mig till lärare
Nej, nej och åter nej.
Det är rätt intressant hur många där ute fortfarande avundas lärare som får sommarlov, påsklov och höstlov. Vad dessa människor glömmer är att de hårt gnetande lärarna mer än väl förtjänat detta under året som gått.
Jag testade att vara lärare åt en gymnasieklass när jag pluggade på universitetet (matematiklärare åt fordonselever). En månad räckte och blev över för mig. Tanken att göra det där på heltid skrämmer mig ibland.
Då fortsätter jag hellre jobba fulltid med mitt nuvarande jobb utan ”lov”.
Bilden nedan visar bara ett av väldigt många problem som lärare möter idag. Som sagt – all heder till er!
Tredje alternativet – Det ultimata frihetsupplägget?
Troligtvis har någon tidigare tagit upp den här idén, men jag har i alla fall inte läst eller hört om den innan. Sedan är det nog liten chans att detta upplägg är praktiskt möjligt för de allra flesta.
Jag har gått från tanken att lämna jobbet helt, till att kanske arbeta färre dagar varje vecka. Nu i sommar slog det mig att det finns ett tredje alternativ som kanske skulle passa mig ännu bättre.
Såhär. Jag är och har aldrig varit någon vinter-människa. Värsta månaderna är troligtvis november-februari som statistiskt sett varit de bästa börsmånaderna. Vår, vår/vinter, sommar och höst går bra. Vinter? Nej tack. Jag vet att det finns fler som håller med mig här.
Så. Varför inte jobba på vintern och vara ledig när man trivs som allra bäst?
Jag lekte med följande tanke
April, maj, juni, juli, augusti = ledig
September, oktober, november, december, januari, februari, mars = jobb
Skulle det vara ekonomiskt möjligt?
Du tjänar in cirka 2,08 (25/12) semesterdagar per månad när du arbetar heltid. Då jag jobbar 7 månader blir det 15 dagar. Det blir alltså 2 veckors semester men då kan man kanske ta dessa under våren då det är många röda dagar i spel.
Kritiskt blir de fyra extra månaderna jag ska gå utan lön.
Förra veckan räknade jag ut att portföljen i nuvarande skick skulle ge mig 175 000 kr varje år exklusive ISK skatt inräknat. Då räknar jag på en direktavkastning som även kan erbjuda utdelningshöjningar som skyddar mig från inflationen.
Idag får jag ca 32k netto via min ordinarie lön men jag behöver långt ifrån dessa 32k för att överleva. Exempelvis kan jag räkna bort den sparkvot jag varje månad åstadkommer på 20% då jag inte kommer spara och investera i nytt för all framtid.
Men om jag då får 43 750 kr varje månad och inte har rätt till en hel månads semester så kan jag pytsa in slantarna som blir över för att täcka upp resten av sista månaden. Dessutom kan jag leva lite extra kostsamt under sommarens glada månader.
Är det ens värt?
Jag förstår att många hellre vill förkorta arbetsveckorna genom att använda utdelningar/portföljavkastning för att täcka upp förlorad arbetstid. Det är helt förståeligt.
Min tanke är att jag lika gärna kan jobba under vintern och hellre vara ledig de månader jag tycker livet är på topp. Det finns väl en anledning till att svenska semestern är under sommaren och inte vintern.
Pensionen då?
En stor grej när du jobbar mindre än vanligt är att du kommer få mindre sedlar i plånboken när väl pensionen kickar in.
Om jag fortsätter jobba 100% som jag gör idag kommer jag få ut denna beräknade pension efter skatt
Det är fasen inte mycket kronor rent utsagt 😀
Såhär tänker jag…
Nu har jag jobbat en hyfsat stor del av mitt liv redan. Jag har ca 25 år kvar innan pensionen blir verklighet (troligtvis kommer gränsen bli framflyttad innan dess). Enligt min teori, utan att räkna på det i detalj, kommer jag få mer i total pension tack vare mina utdelningar i jämförelse om jag hade jobbat 100% livet ut och inte haft en krona investerat.
Bara som portföljen ser ut idag kan jag inkassera 14 500 per månad hela året. Det är ju nästan samma siffra som pensionsprognosen du ser ovan :O
Skulle det vara möjligt?
Det här är som sagt en helt spontan tanke direkt från min egna skalle. Jag förstår att det inte skulle tillåtas på många arbetsplatser och jag vet inte hur ett upplägg likt detta skulle funka i praktiken. Alltid borde det finnas några arbetsplatser som tillåter det.
Säkert är det faktorer jag inte tänkt på och som gör detta till en mindre bra idé.
Det finns nog ingen ultimat upplägg när det kommer till hur ett friare liv bör se ut. Allt beror på hur du själv vill leva. Det här är i alla fall ett upplägg som jag säkert skulle trivas med. Sedan går det alltid att återvända om det inte blev som jag tänkt.
Det känns som jag tjatat sönder bloggen med mitt pågående jobb att byta ut del för del i portföljen. Allt för att så småningom få den att bli en maskin som faktiskt gör att familjen får bröd på middagsbordet och att räkningarna betalas i tid. Det här inlägget tänkte jag ha som en referens till alla som frågar hur mina tankar går. Hur kommer min framtida portfölj av fler högutdelare se ut? När är det dags för mig att ta steget mot ett liv där ett 8-17 jobb inte längre är en del av min vardag?
Från utdelningstillväxt till högutdelare – Frihetsportföljen
Det finns rätt många misstag jag gjort under min investeringsresa. Kanske det jag får ångra mest är att jag inte körde på utdelningstillväxt och totalavkastning i ett tidigare skede.
Redan efter ett år hade jag en blandning av utdelningstillväxt och högutdelare där jag bland annat tagit in preferensaktier i portföljen. Med facit i hand skulle jag satsat på bolag som delade ut 1%, men där utdelningen var i en starkt växande trend. Det kändes roligt att se utdelningarna växa, så därför blev det en hel del högutdelare redan från start.
Efter en tid insåg jag misstaget och tog in investmentbolag som grundpelare till portföljen tillsammans med EQT. Det ångrar jag inte, men med facit i hand skulle jag tidigare lagt ännu mer vikt här.
Tanken när jag plockade in investmentbolagen var att någon dag byta ut dessa mot innehav som delar ut mer av sin årliga vinst till oss aktieägare. Den slutgiltiga produkten har jag valt att kalla Frihetsportföljen.
Uppenbara nackdelar
Som jag nämnt vid flera tillfällen finns det rätt uppenbara nackdelar med att byta ut innehaven till mer högutdelande alternativ.
I de allra flesta fallen innebär hög utdelning att du kommer få mindre utdelningstillväxt. Växer utdelningarna mindre än 2% i snitt årligen kommer inflationen på sikt urholka värdet av utdelningarna du får. Effekten blir extra tydlig när du inte återinvesterar utdelningen och på så vis får nya aktier.
Högutdelare har i många fall presterat sämre kursmässigt än bolag som satsar på tillväxt.
Då högutdelare tenderar att ha en högre utdelningsandel finns det lägre marginal om bolaget stöter på tillfälliga problem. En utdelningssänkning kan bli aktuell. Historiskt har det varit bolag som delar ut mindre varit mer säkra kort till en lång och stadig historik.
Mina största innehav – något kommer ske
Tittar jag på mina 10 största innehav så är det väldigt många som har låg direktavkastning på under 2%. Så har det också sett ut ända sedan 2018 när jag började fokusera mer på totalavkastning.
I tabellen nedan har jag staplat upp innehaven med deras bakåtblickande direktavkastning*.
*det bolaget redan delat ut i år delat med nuvarande aktiekurs.
Bolag
Direktavkastning
Investor
1,76%
Latour
1,86%
Svolder*
3,14%
AstraZeneca
2,18%
EQT
1,25%
Axfood
2,88%
Handelsbanken
6,01%
Atlas Copco
2,27%
Volvo**
6,1%
Cibus
5,85%
*Ännu inte givit spikat sin utdelning för 2024/2025
**Medräknat senaste årens stora extrautdelningar
Drar jag ut ett ej viktat snitt på mina 10 största innehav så blir det 3,33%. Givetvis är det bättre att ta ett viktat snitt där vi även tar hänsyn till aktiernas vikt i portföljen – ett bolag med stor vikt och lägre direktavkastning kommer då påverka snittet negativt. Om jag i stället viktar direktavkastningen landar vi snarare på 2,8%.
Det är alltså betydligt lägre en den klassiska 4-procent-regeln där du varje år tar ut 4% av din totala portfölj och lever på detta. Den regeln är ett alternativ om du inte vill leva på utdelningarna i din portfölj.
Mitt mål med högutdelare
Många utländska artiklar föreslår att du bör sikta på mellan 3,5% till 4,5% i direktavkastning när det är dags att leva på kalaset. På så vis kan du sprida innehaven väl mellan olika sektorer, behöver inte vara särskilt rädd utdelningsfällor, samt får ett bra skydd för inflationen. Med en sådan portfölj är det rimligt att även utdelningstillväxten kan uppgå till drygt 3,5% årligen och blir därigenom ett inflations-skydd.
Mitt personliga mål är att inget enskilt innehav ska ha lägre direktavkastning än 3%, med ett snitt på 5% för portföljen som helhet. Låter det mycket? Längre ner förklarar jag lite närmare hur det ska gå till.
2023 var senast jag räknade ut mitt viktade snitt för portföljen i helhet. Då landade siffran på 4,11%. Sedan dess har jag börjat sälja några innehav med lägre utdelning för att byta ut mot fler högutdelare. Att nå 5% är ingen omöjlighet, även om det återstår en hel del ”jobb”.
Mina tankegångar kring frihet har sista åren förändrats en del. Nu lutar det snarare mot att jag fortsätter jobba på samma arbetsplats, men enbart 50%.
Jag tar då ledigt tisdagar, torsdagar och halva onsdagar. Med det upplägget kan jag gå ner i tid fortare, få mer tid till barnen och mina egna projekt. Då jag jobbar halvtid får jag det sociala via jobbet och kan fortsätta bidra med min erfarenhet. Det upplägget passar inte alla, men jag är anställd på en arbetsplats där det faktiskt är möjligt och tillåtet.
En halvtidslön skulle ge mig ungefär 16 000 kr efter skatt (netto)
Min portfölj är idag värd 3,4 miljoner. Med 5% direktavkastning ger det en utdelning på drygt 14 000 kr varje månad.
Totalt med 50% jobb och utdelningsportföljen så skulle jag kunna plocka ut 30 000 kr varje månad.
Då har jag inte räknat med ISK/KF skatten som jag årligen betalar. Inte heller har jag räknat med den sänkta pensionen som kommer vara ett frågetecken när jag väl börjar plocka från den. Att enbart jobba 50% kommer påverka pensionen väldigt negativt.
30 000 kr per månad skulle räcka väldigt bra för att få mitt liv att snurra även när barnen blir lite äldre. Det är därför hög tid att sakta men säkert börja transformera mot en frihetsportfölj.
Väntar jag tills portföljen är värd 5 miljoner borde min månadslön bli 36 800 kr. Another year syndrome är frestande på många vis, och jag förstår varför det lätt blir en fälla.
Några exempel
Majoriteten av portföljen kommer fortsatt bestå av aktier. I nuvarande upplägg har jag inte funderat på att investera något i rena räntefonder eller obligationer. Preferensaktier och D-aktier blir det närmaste.
Sedan kommer troligtvis SaveLend fortsätta leverera månatlig ränta. Där är målavkastningen 7,5% – 9% exklusive skatt och avgift.
Portföljen i Tessin kommer nog också leva kvar i viss mån med några projekt varje år. Där ger varje projekt ca 8-10% årligen exklusive skatt.
Det kommer ske några betydande förändringar i portföljen. Målet är som sagt en direktavkastning på 5% årligen. Några innehav som kanske ger 3%-4%, medan andra ger 8%.
Mest troligt lär jag stoppa in fler banker i portföljen. En del Kanadensiska banker lär läggas till, som enligt mig är de mest välskötta utdelarna inom den här sektorn.
Bank of Nova Scotia är ett exempel med en direktavkastning på 5,61%. Banken har snittat 5% i utdelningstillväxt under lång tid. Ett solklart val och en otroligt fin bank. Lite skumt att jag inte investerat i den tidigare… eller varför jag inte köper den idag. Kanske får bli veckans ”jobb” 🙂
Sedan har vi BMO, alltså Bank of Montreal som jag lär plocka in. Lite lägre direktavkastning idag på 4,5%, men jag tror att nästa höjning kommer vara inom intervallet 7-10%. Den framåtblickande direktavkastningen är alltså högre
Här i Sverige är SEB eller Nordea även nära tillhands. Bankerna kommer nog väga ca 15-20% av min totala portfölj i framtiden.
Jag har sagt att den nätmäklare som först öppnar handel till BDC:er kommer få mig som kund. Enligt mitt samtal med Montrose lät det inte allt för långt borta och att arbete pågår.
Frågar du mig är det bara dumt att vi inte kan handla dessa nu. Men EU är EU antar jag. Allt är inte guld och gröna skogar med denna union ifall du frågar mig.
REIT:s är som svenska fastighetsbolag, fast betydligt bättre för oss utdelningsinvesterare. Dessa delar ut majoriteten av sitt justerade förvaltningsresultat och innebär därför fin direktavkastning. Många har genom åren visat prov på hållbar utdelning.
Realty Income kommer ingå i min portfölj. Det är mer eller mindre skrivet i sten. Realty var bland det första utländska innehavet jag plockade hem i min Kapitalförsäkring (KF) 2017. Med dagens 5,5% i direktavkastning är detta ett solklart köp.
Förutom ovanstående exempel kommer jag även trycka in lite mer bolag inom energi och olja. Ett eller ett par shippingbolag blir även aktuellt.
Vår Energi ligger närmast tillhands samt 2020 Bulkers. Dessutom tycker jag amerikanska Chevron är intressant med sitt magnifika kreditbetyg på AA-.
Summering
Exemplen ovan är bara några av de förändringar jag troligtvis kommer göra. Jag lär även plocka in mer inom telekom samt andra klassiska högutdelare likt Loomis och Europris.
Frihetsportföljen är definitivt inget som lär slå index över tid. Den ger däremot mig vad jag behöver för att gå ner i arbetstid och jag ser inga problem just nu med att få en genomsnittlig direktavkastning på +5%.
Hela det här resonemanget kan jag verkligen inte rekommendera ifall du är ny investerare och har tiden på din sida. Då skulle jag i stället rekommendera några av dessa innehav:
Frågan är ställd. Allmänheten har svarat. Nu är det bara dags för mig att leverera den spännande sammanställningen.
När kan jag gå i pension och i stället leva på min portfölj?
…är kanske en av de mest frekventa frågorna inom vår kategori av investerare. Frågan är också lika uttjatad som den är intressant.
För några veckor sedan ställdes den här frågan på ett svenskt forum för investerare:
Vilken summa utdelningar per månad skulle få dig att kasta in passerkortet eller kasta arbetarbyxorna för gott? Eller skulle du hellre fortsätta att jobba, men gå ner i tid?
Det blev många kommentarer. Väldigt många kommentarer för att vara helt ärlig. Om man har lite att göra kan man gå igenom alla kommentarer och sammanställa svaren för att få reda på vilken summa som är mest frekvent. Det gjorde jag, men såhär i efterhand hade jag nog valt en AI att göra jobbet i stället.
Svaren ovan är kategoriserade att de som exempelvis skrivit 20k landar i kategorin 10-20k och de som skrivit 30k landar i kategorin 20-30k. Den övre gränsen är alltså till och med det beloppet.
Allra störst andel skrev att man skulle klara sig på 25 000 kr i månaden, alltså 300 000 per år. Räknar vi bort skatten och en direktavkastning på 6% så behövs det en portfölj värd 5 miljoner.
Intressant är att vissa som kommenterat lite mer utförligt räknat på en betydligt högre direktavkastning. Någon hade exempelvis räknat på 10%. Även om det finns många sådana aktier så är det ingen bra idé att enbart köra på dessa extremutdelare långsiktigt.
Allt handlar om fasta- och rörliga kostnader
Några tyckte att frågan var rätt irrelevant, eller åtminstone felaktigt ställd. Kritiken baserades på att alla inte har samma levnadsstandard/kostnader och att behovet av utdelningar därigenom skiljer sig.
Självklart är det så, men hela grejen går väl ut på att se hur mycket andra behöver innan de går i pension. Vissa kanske tänker att kostnaderna blir högre när man väl gör det, medan andra tänker att de blir lägre. För många innebär mer fritid att det per automatik går mer pengar, men så behöver det inte heller alltid vara.
Allt handlar till synes och sist om kostnader. Det är ingen raketforskning att den som bor litet och billigt, inte dras med barn eller husdjur, väljer att äta hemmagjord mat och inte har någon bil behöver mindre pengar än den som checkar av alla dessa boxar.
För egen del har det blivit mer kostnader ju äldre jag blivit, och jag är nog inte heller helt ensam där. Min portfölj på 3,5 miljoner skulle ge mig 17 500 kr/månad. Det hade helt klart räckt och blivit över om jag levde som jag gjorde när jag startade bloggen, men där är vi inte idag. Sedan hjälper det inte att i stort sett allt även blivit dyrare.
Vissa i kommentarsfältet som skrivit att de behöver 10-15k har kommit på lösningen. Dessa betecknade sig själva som ”multisjuka” eller kroniskt sjuka med 50% sjukersättning. Då behövdes det mindre kassaflöde från portföljen för att få livet att gå runt. Jag har själv dålig koll på sjukersättningar så fråga inte mig hur det går ihop 😛
Glöm inte din sparkvot
Kom ihåg att det är dina fasta och rörliga kostnader som spelar roll, och ingenting annat. Vi leker med tanken att du tjänar 20 000 kr efter skatt idag. Av dessa kan du spara 5 000 kr, en sparkvot på 25%.
Den dagen du väljer att leva på din portfölj kommer du troligtvis inte välja att spara mer, därför blir din tidigare sparkvot ett sorts gratis avdrag du kan göra. Många gör därför felet och tänker att portföljen måste generera lika mycket som din lön är idag.
Den kritiska tiden
En annan sak är den s.k. kritiska tiden. Det här är tiden från den dag du går i tidig pension till den dag då du kan börja plocka ut pensionspengar. För vissa, som redan jobbat en stor del av deras liv, blir det här ett rätt stort belopp.
Jobbar jag själv heltid fram till 66 års ålder* så kan kommer jag kunna plocka ut 22 000 kr/månad före skatt. Tanken är givetvis inte att jobba fulltid fram till dess. Själv har jag svårt att räkna på hur min slutgiltiga pension skulle påverkas om jag exempelvis går vid 45 års ålder, eller jobbar halvtid från 45 år fram till pensionsåldern. Kontentan är i alla fall att det kommer påverka resultatet väldigt mycket.
Optimismen kring börsen har nu varit stor några år och som vanligt ser vi både den ena och den andra artikeln bakom betalvägg där personer som uppnått ekonomisk frihet får träda fram. Anledningen att jag tar upp just den här personens resa är för att den på sätt och vis även liknar min egna. Även investeringarna är snarlika.
15 år att nå sitt mål
Den här gången var det Gaberiella Ekström, 45 år, som ville dela med sig av sin framgång på börsen. Hela artikeln går att läsa här men den är som sagt bakom betalvägg. Jag sammanfattar bara det viktigaste.
Jag får ändå hedra skribenten som faktiskt lyckats använda ordet Ekonomiskt Fri och inte Ekonomiskt Oberoende som de flesta andra tycks göra.
Hennes investerings-resa började i alla fall för 15 år sedan. Tyvärr meddelar hon inte hur stort kapital hon har idag, något som jag kan tycka är väldigt intressant när man pratar om ekonomisk frihet. Kostnader samt portföljvärde är de avgörande faktorerna. Däremot förstår jag att hon med ett publikt ansikte inte vill delge i detalj.
Jag själv har alltid varit anonym och alltid försökt vara transparent till det mesta som händer i min ekonomi. Troligtvis hade den transparensen varit grumligare om jag valde att träda fram likt Gottodix och Fantastiske Farbror Fri.
Inte heller nämner hon sin sparkvot genom åren eller den avkastning hon fått. Bägge två är intressanta faktorer.
Hon nämner däremot att hon har ett väldigt sparsamt levnadssätt och gillar inte den köphysteri som nu råder. Tydligen handlar hon mycket på Second Hand och påtar på i sin egna trädgård för att reducera frukt- och grönt som ska införskaffas.
Har man en sparsam livsstil så är 15 år ingen omöjlig tidshorisont. Är du exempelvis DINKS* så har du enorma förutsättningar att korta ner din resa. Jag själv har sparat i snart 10 år.
*Double Income No Kids, likt Miljonär innan 30
Sedan är det tur att inte alla vill välja att leva som DINK:s, även om fenomenet tycks bli vanligare och vanligare.
Utdelningsstrategin även här
Det man egentligen får reda på i artikeln är att hennes ögon till investeringar öppnades via en kurs av Charlie Söderberg (tidigare Lyxfällan programledare). Efter det gick hon 5 kurser till och blev fast.
Vad hon pyntade för kurserna står inte men jag antar att Charlie är duktig på att ta betalt. Majoriteten av alla vägar som leder människor till att börja investera är goda vägar, men jag anser att du inte behöver betala något för att börja. Du kan få allt du behöver helt gratis.
Efteråt började hon investera i fonder, precis som jag själv gjorde. Den person som öppnade mina ögon var RikaTillsammans som gav gratis inspiration och tips. Jag har mycket att tacka honom för.
Det dröjde bara ett tag innan hon sedan blev intresserad av utdelningsstrategin och började plocka in egna aktier i portföljen. Även här var hennes och min resa väldigt lika.
En annan likhet mellan oss är att vi bägge blev indragna i SBB på den tiden det här var ett av Sveriges populäraste utdelningsbolag.
– Det har hänt att vissa innehav har gått käpprätt åt helvete där jag borde ha reagerat snabbare.
Här kommer vi återigen till frågan om man ska sälja förlorare, en fråga som jag i princip alltid brottats med. När vi tittar på SBB med facit i handen så är det givetvis ett solklart beslut att man skulle sålt.
Så enkelt är det inte…
Om jag kikar på de tillfällen då mina bolag fått problem och aktiekursen dykt så är det många gånger det faktiskt varit ett köpläge. Egentligen är det väl bara SBB, Intrum och 3M som blivit lite av en mardröm.
Så när Gabriella skriver ”reagerat snabbare” så är det lättare sagt än gjort skulle jag vilja påstå. Tänk exempelvis om jag hade sålt Atlas Copco när bolaget gick skit 2017/2018 och många pratade om att deras bästa år var förbi.
Hennes bästa råd
Sist tänkte jag passa på att kommentera hennes bästa råd till investerare:
Värdera det du spenderar pengar på i dag, är det sådant som verkligen ger dig värde och lycka? Är det inte det – skala av och skapa utrymme för ett bra sparande och investerande.
Klockrent! Det var precis det här jag gjorde när jag själv började spara och det tog inte heller lång tid. Jag blev av med mycket kostnader som egentligen bara gav mig kortare lycka.
Det slår mig att jag borde gå igenom den här processen igen. Nu har jag däremot många fler i hushållet att tänka på och mitt sparande kommer aldrig gå ut över barnen. Med det sagt handlar jag hellre en begagnad barnvagn än en ny då det inte påverkar barnens lycka.
Låt dina pengar tjäna mer pengar när du sover. Varje krona din portfölj avkastar är en krona du inte själv behöver spara – om du inte vill så klart.
Jag har alltid förstått begreppet att låta pengarna jobba när man sover. Samtidigt är börsen stängd när du sover så det går att resonera om. Vad som är viktigt är att skilja mellan en aktie och ett bolag. Trots att börsen bara är öppen vissa timmar så fortsätter bolagen kontinuerligt jobba mot att öka sin omsättning och förbättra sin verksamhet. Den resan får du vara med på utan att behöva lägga ner något arbete alls.
Våga lita på tiden. Man säger ju att de allra flesta överskattar vad man kan göra på en dag men underskattar vad man kan göra på tio år.
Jag blir alltid lika förvånad över personer som vill bli rika snabbt. Troligtvis är det här mer aktuellt idag än vad det var förr. Det är lite som den där frågan ifall du skulle ta 50 000 kr i handen precis nu, eller vänta 5 år och där och då få 1 miljon.
Vågar man lita på att börsen alltid gått upp ur ett historiskt perspektiv så har man kommit en lång bit på vägen. Tyvärr är det många som inte vågar, eller som ger upp när det går tillfälligt åt skogen.
Leta inte efter någon magisk lösning eller raketaktie, det är inte så det fungerar. Investera regelbundet i upp och nedgång och sprid riskerna, det finns utmärkta och billiga indexfonder som passar perfekt för syftet.
Det bästa är att hitta aktier som alltid presterat och troligtvis alltid kommer prestera. Jag har aldrig dragits till GameStop-hysterin eller andra hypade case där ute. Vad som är klockrent när du investerar i stabilitet är att du kan sova gott om natten utan att behöva fundera.
En sak som kan vara ett kvitto på att börsen toppar är hur det skrivs tonvis om personer som lyckats med bedriften att leva på sin aktieportfölj. Det är givetvis inget nytt, men jag tycker att intensiteten ökat markant. Jag gläds åt detta och tycker att det är inspirerande, men folk måste också förstå att det tar tid.
Kanske är allmänheten extra intresserad av ämnet just nu då vi nyligen gått in i en period av många blåa veckor med få lediga dagar. Jag har inte forskat inom området, men jag tror att det här är den tyngsta perioden för många vanligt hårt knegande människor. Mörker…många blå veckor… kallt…
Intresset av att bygga något som kan få dig ut ur ekorrhjulet är därför särskilt stort just precis nu. Att börsen inte heller är inne i en negativ trend adderar givetvis bränsle på elden som redan brinner kraftfullt.
Ralf blev ekonomiskt fri vid 50
Ett exempel är Ralf som vi nyligen kunde läsa om i Aftonbladet. Han är 50 idag och har skrapat ihop nog mycket för att kunna leva på sin aktieportfölj. Därför sa han upp sig från sitt journalistyrke och började ägna sig åt sina fritidsintressen.
Hur stor är hans portfölj? Tyvärr är dessa människor sällan helt transparenta men han säger åtminstone ”Nu har han sagt upp sig och har flera miljoner på kontot.”
– Jag tänkte att det hade varit skönt gå i tidig pension vid 62 års ålder med en stor förmögenhet. Men efter ett tag insåg jag att det kunde vara möjligt för mig att gå i pension tidigare än så.
Det finns vissa likheter mellan honom och mig. Han började 3 år tidigare, närmare bestämt 2013. Dock hade han en fetare fast summa att gå in med direkt, nämligen 85 000 norska. Att ha en grundplåt att sätta i arbete direkt är gudomligt!
Förutom det började både han och jag rätt försiktigt och sparade ungefär 3000 kr i månaden. Efter ett tag ökade Ralf summan till 4 000 och sedan 8 000. Det var exakt som för mig när jag själv blev varm i kläderna så att säga.
Skillnaden är att han efter pandemin trappade upp sitt sparande ännu mer. Jag gjorde tvärt om och sänkte mitt sparande.
– Hösten 2020 ökade jag därför sparbeloppet till 25 000 norska kronor i månaden. Några månader senare tog jag också ett kreditlån på bostaden och satte in det som en engångssumma i fonder.
Det här är också en skillnad. Jag försöker sänka mitt bolån just nu men han tycks vilja utnyttja det för att i stället investera pengarna. Jag kan ärligt säga att det här inte är mitt område och jag vet inte heller om det skiljer sig mellan Sverige och Norge. Ska inte pengar som du utökar bolånet med gå till att förbättra/förändra boendet?
Jag är själv otroligt defensiv till att belåna portföljen. Mitt koncept är att enbart gå in med belåning om min portfölj faller med 30% eller mer från dess topp. Under pandemin var det otroligt nära. Så pass nära att jag ansökte min kreditlina.
Vad investerade han i?
Jag gillar sättet som Rafl valt för sina investeringar. Han har i princip gått all-in globala indexfonder och dessa hade varit mitt förstahandsval ifall jag själv hade valt att investera i fonder. Billiga globala fonder är svårslaget.
– Jag har bara investerat i helt vanliga globala indexfonder. Dessutom har jag ungefär 100 000 kronor i krypto, men det är bara för skojs skull – och det är pengar jag har råd att förlora.
Bli fri, med 25 gånger din årsinkomst
25 gånger din årsinkomst är en riktlinje som visar hur mycket du faktiskt bör ha i portföljvärde för att kunna leva på den. Gör du av med 150 000 kr per år måste din portfölj alltså vara värd 3,7 miljoner.
Den här regel är baserad på antagandet att du kan ta ut 4% av en väl diversifiera aktieportfölj årligen utan att portföljen tappar i värde. Regeln är mer känd som 4%-regeln och grundar sig i den s.k. Trinity studien.
Vidare säger denna att du ska kunna öka uttagen tillika inflationen utan att portföljen elimineras. Det här är också den mest omtalade ekvationen för ekonomisk frihet som finns där ute.
Precis som med allt annat där ute så finns det luckor. Jag gillar den här artikeln som förklarar hur man under många perioder faktiskt tiodubblat aktieportföljens värde trots att man använt 4% av portföljen årligen. Åren man undersökte var där 1932-1961 men det finns många andra exempel.
Jag har valt en annan väg att gå. Precis som många andra är min tanke att ta ut all utdelning från portföljen fyra gånger varje år (innan brytdatum för ISK skatt) och leva på den. När väl det går av stapeln kommer portföljen bestå av bra många fler högutdelare än vad den gör idag.
Teoretiskt borde min portfölj inte generera lika mycket kursavkastning då utan mest utdelning, något som också är tanken. Det optimala hade givetvis varit att se till att din portfölj går mot noll när din dödsdag närmar sig men att kanske lämna en liten kaka till de arvingar som tar efter dig. Tyvärr blir den ekvationen omöjlig att få ihop då varken du eller jag vet vilken dag vi kommer läggas i träkistan.
Många av oss kommer därigenom lämna efter oss en riktigt stor grundsten till portfölj. När allt kommer till kritan så kan det lika gärna vara så att du lever ett väldigt långt och hälsosamt liv (tänk Warren Buffett) och då ska du nog vara glad att du tagit det beslut som du en gång gjorde kring ekonomin.
Att leva sin sista tid i livet med ekonomiska besvär är helst något jag vill undvika.
Jag vet hur många av svenska befolkningen som sliter tungt där ute. Det är tidiga mornar. Det är tidiga lämningar på förskolan. Det är 100% på ett jobb för att sedan skynda sig tillbaka till förskolan för att hämta i rimlig tid. Det är ett krig för att nå fredagen och helgen.
Egentligen är det inte konstigt att fler och fler börjar söka sig till ett liv är en annan källa kan finansiera ditt liv utan att du behöver slipa golv, lägga takpapp eller köra bort snö på vintrarna. Fire kan ta tid, men allt beror på hur dedikerad du faktiskt är.
Det här är Fire 🔥
Som du säkert redan vet står FIRE för Financial Independence, Retire Early – det vill säga ekonomisk frihet och tidig pension.
Vad jag däremot själv inte visste är att uttrycket myntades av den kanadensiska bloggaren Mr Money Mustache, vars blogg jag läst vid ett par tillfällen. Han gick i pension 2005, 30 år gammal.
Många följer den klassiska 4-procent-regeln, vilket i korta drag innebär att du kan ta ut 4% av kapitalet årligen utan att portföljen minskar i värde. Detta förutsatt att din portfölj i snitt går upp 7% per år som också är börsens årliga snittavkastning.
För att täcka en kostnad på 20 000 kr per månad behöver då din portfölj vara värd 6 miljoner kr.
I veckan fick vi läsa hur ytterligare en svensk nått målet som ekonomisk fri. Hon heter Gabriella och nådde sitt mål 20 år innan pensionsåldern, alltså vid 45 års ålder.
För dig som inte prenumererar på Dagens Industris dyra tjänst så kan jag sammanfatta allt viktigt:
Gabriella är idag 45 år och började spara börsen 2011. Tidigt bestämde hon sig för att spara ca hälften av lönen, alltså en sparkvot på 50%.
Hon vill inte svara på hur stort aktiekapitalet är idag med hänsyn till sin familj
Trots att hon uppnått sitt mål fortsätter hon att fylla på i portföljen
Flera av hennes stora intressen, som cykling och fågelskådning, kostar inte särskilt mycket. Hon har heller inte lämnat arbetslivet helt.
I artikeln kunde vi också läsa om Eric som jobbade mot Fire men som på kuppen blev utbränd efter 8 års sparande. Han kom då på att en tidig pension kanske inte var det liv han ville leva. Jag har själv sett många sådana exempel under min tid som bloggare; personer med starkt fokus men som förr eller senare ger sig. Det är just därför jag säger att sparande är ett maraton och inget annat.
Sedan har jag personligen lite svårt att se hur man kan bli utbränd bara för att man börjar spara mer pengar, men alla funkar vi olika antar jag.
Hur lång tid tar det att uppnå Fire?
Åter till Gabriella som faktiskt lyckades ta sig hela vägen till ekonomisk frihet. Hon har alltså sparat i 15 år och det tycker jag är en helt rimlig tidshorisont. Jag själv har varit på börsen i 8 år och förväntar mig väl gå i mål om 5 år. Med det sagt har nog både jag och Gabriella sparat mer än många andra då även jag vissa år snittat på 50% sparkvot.
Hur lång tid det tar att uppnå Fire beror helt på hur mycket du kan lyckas spara per månad, vilken avkastning du får samt den viktigaste faktorn nämligen dina kostnader för att leva. 4-procent-regeln är baserad på att börsen stiger med 7% årligen. Det tycker jag är väldigt snällt räknat. Jag har gjort många misstag under min tid som investerare men ändå lyckats få 11,4% årligen sedan start.
Sedan har jag själv en lite annorlunda tanke med hur min Fire portfölj ska bete sig. Som jag skrivit om tidigare kommer jag satsa på att bygga portföljen med innehav vars direktavkastning är mellan 5-10%. Utdelningen tar jag ut fyra gånger varje år innan brytdatum för då ISK skatten räknas och lever helt enkelt på beloppet. Utdelningarna i ett ISK/KF är också fria från skatt (ej källskatt) så jag slipper betala de 30% som hade blivit ifall jag ägt på ett Aktie- och Fondkonto.
Ett viktigt resonemang är också att du under tiden lärt dig leva på lägre kostnader. Har du haft en genomsnittlig sparkvot på 20% så vet du att du inte kommer behöva 100% av din inkomst för att kunna leva.
Dess värre har jag dragit upp mina kostnader de sista åren men mycket handlar om att en av oss just nu är hemma med barnen på heltid. Den dagen jag går i pension kommer jag troligtvis även ha ett lägre bolån mot idag.
Min rekommendation har alltid varit att göra några hundår i början av din resa där du kanske fokuserar extra mycket på sparande. Att bygga upp en stabil grundplåt till portfölj är rätt viktigt. Sedan är det inget måste – med tiden kommer du få resultat.
Jag har under det senaste året slängt in väldigt lite nysparande i portföljen. Trots det är värdet upp 700 000 kr på ett år. Det är ett exempel på hur portföljen nu lever sitt egna liv.
Varför stoppa in mer?
Det jag reagerat på är hur många som väl uppnått sitt mål tycks fortsätta stoppa in en extra sparkvot till portföljen även efteråt. Scenariot har jag sett många gånger och det tycks inte enbart vara Gabriella i artikeln som skottar in mer slantar.
Varför?
Den logiska förklaringen är troligtvis att täcka inflationen på 2% Men det finns ju varianter av 4-procent-regeln som också tar hänsyn till det. Exempelvis:
Du lägger ihop alla dina investeringar och tar ut 4 % av den summan under ditt första pensionsår.
Under efterföljande år justerar du dollarbeloppet du tar ut för att ta hänsyn till inflationen.
Jag själv tänker att det inte borde vara en omöjlighet att skrapa ihop 2% i utdelningshöjningar trots att jag väljer en portfölj med hög direktavkastning. Här har jag många exempel:
Svaret borde i stället ligga i Yet another Year Syndromedär mycket vill ha mer gör sig tillkänna. Det här tror jag kan vara den värsta fienden för oss som vill uppnå ekonomisk frihet. Man blir helt enkelt besatt av sparande och kan inte sluta.
