I fredags skrev jag ett kortare inlägg om att jag tänkte utöka familjen Novo Nordisk, men att resurser inte fanns då det var tomt på mitt KF. I morse hade dock pengarna trillat in och det blev ett rätt saftigt köp ändå. Var egentligen sugen på att ta in lite ytterligare men tycker det är dumt att fyra av allt krut i bössan såhär tidigt. November har ju praktiskt taget inte startat ännu. Tyvärr ökade givetvis kursen i Novo nu under förmiddagen. Min vanliga tur antar jag 🙂
Blev även inköp i Tieto som idag sjönk samt Kinnevik och Fast Balder pref. Är rätt förtjust i preffar då de ger en fin utdelning men har inte som avsikt att vikta portföljen rejält med dessa. Däremot är målet att vikta Balder lika mycket som Akelius. Blev även här att bränna av en rejäl salva krut men ännu finns det lite att ta av i mitt ISK.
För övrigt såg jag här i helgen att utdelningen från Telia dykt in. En utdelning på nästan hundralappen! Bara denna utdelning var 20 gånger större än min totala utdelning för 2015, många bäckar små 🙂
Då det blivit en hel del köpande men även ett och annat sälj på senare tid så har jag uppdaterat sidorna för både portföljen och preliminära utdelningen 2017.
Sammanfattningsvis föll utdelningen något för min svenska aktier samtidigt som den ökade i mitt KF (för utländska aktier). Verkar som att Ericsson och Ratos, som jag nu sålt, presterade bra för att höja utdelningarna, utdelningar som jag aldrig fick se skymten av 🙂 Givetvis är sänkningen kortsiktig och jag har planer på att reparera den redan under november.
Tycker att man allt som ofta hör hur äldre blir av med sina surt förvärvade slantar som de genom livet harvat och slitit för. Är det inte rån så är det på andra vis som de blivit bedragna eller scamade. Det här skär givetvis som en kniv genom ens hjärta när man hör, men igår förstod jag hur lätt det faktiskt kan vara.
Skulle ta ut lite pengar till en fest (händer inte ofta att jag går till bankomaten). Det var en före mig i kön så jag ställde mig bakom. Då kom en gubbe som långt passerat sina bästa år och ställde sig bredvid mig.
”Kan du hjälpa mig med den här, jag tycker det är svårt…” sa han.
Snäll som man är sa jag givetvis ’Självklart’ och lät herren gå före mig i kön. Tänkte direkt att jag inte ska stå så nära när han knapprar in koden; det kändes på något vis obekvämt. Däremot blev jag direkt indragen då han sträckte mig kortet och med hög röst uttalade sin fulla kod till mig…
Kändes konstigt men satte in kortet och knapprade in siffrorna X X X X som han gett mig. Det stämde!
”Hur mycket vill du ta ut?” frågade jag
”Jaaa…bara 3000” fick jag till svars.
”Bara 3000?!”, tänkte jag och knapprade in siffrorna.
”Jag skrivet ut ett kvitto till dig också” sa jag, men fick inget svar.
Pengarna kom ut och mannen tog sitt kort och pengarna och gick. Ett par ögonblick senare när han hade vänt sig om och börjat gå kom kvittot ut. Tog det och kunde inte undgå att slänga en glimt på det fetstilta saldot (det skedde omedvetet). Där fanns nästan 30.000 kr!
Helt galet. Hade det varit fel person han bett om hjälp så hade det kunna slutat olyckligt för gubbens pension. Nu var det dock inte det och allt gick bra 🙂 Dock blir man skrämd när man tänker på hur oförsiktiga äldre ibland kan vara.
I tisdags var det #uppesittarkväll och jag hade laddat upp men ett litet glas wirre (Tullamore givetvis, ty billigast smakar bäst) för att njuta mig igenom kvällen. Sambon kom hem vid ca 21 för att möta herr KtM sittandes vid en livestream och kolla aktiekurser i stället för att med kärlek välkomna henne hem. Nyfiket frågade hon vad Uppesittarkväll var för något och jag svarade helt enkelt att det är kvällen när alla väntar på att lönen ska trilla in för att sedan göra sin överföring och spekulera kring eventuella köp.
När hon sedan frågade hur mycket jag tänkt föra över och jag svarade 12.000 så förstod jag på hennes min att det var något hon inte riktigt förstod. Sambo KtM, som säkert läser detta, är med all respekt mycket mer skeptisk till börsen och med en insikt som jag inte har att allt man investerar kan försvinna. Självklart respekterar jag denna syn då jag själv vuxit upp med en mor som intalat mig att börsen är något som man verkligen inte ska peta i om man vill ha kvar sina surt förvärvade slantar.
Mina sparmål började väldigt blygsamt. Tror jag förde över ca tusenlappen per månad, men sedan en tid tillbaka har det blivit så att jag för över allt som är kvar efter månadens konsumtion, vilket ibland kan bli en väldigt stor slant.
Jag skulle vilja tillägga att jag och min sambo har väldigt mycket gemensamt när det kommer till sparande och konsumtion (vi gillar bägge att handla på rea). När det däremot kommer till den finansiella världen är vi två skilda världar. Dock har hon tidigare givit mig fullt förtroende att varje månad investera ett par hundralappar av hennes lön åt henne. Även om ett par hundra inte är så mycket så vet vi alla vad tid och avkastning ger för resultat 🙂
Antar att det är många av oss investerare som lever som jag gör, eller så kanske alla par fullt ut delar varandras ekonomiska syn?
