Som många av er flitiga läsare vet har mina senaste upplevelser i Swedbank inte varit till belåtenhet. Ni som även följer min resa på Twitter vet att jag oftast skrivit om de problem jag haft även där och att jag varit allt annat än glad.

Min mor sa till mig här om dagen:

Ja fortsätter det såhär får du se till att hjälpa mig byta bank, om det nu går.

Fick även en del kommentarer på Twitter där många uppmanade mig att byta bank och att ett byte faktiskt inte är så jobbigt som det låter.

 


 

Har i ärlighetens namn vilat med fingret på hanen och inte har det varit långt ifrån att jag gjort slag i saken. Ända tills dagens händelse inträffade…

Blev uppringd av en av Swedbanks många chefer som gärna ville ta sig tid att lyssna på min historia, samt veta mer om hur banken skulle kunna undvika misstag av liknande karaktär i fortsättningen. Hade ett relativt långt och trevligt samtal som ändrade hela min uppfattning.

Av någon anledning kändes det otroligt positivt att någon med ändå så pass hög rang ville ta sin dyrbara tid och lyssna på mig som kund, som en slags bekräftelse på något vis.

Jag insåg att jag nog bara haft extrem otur… och då menar jag riktigt stor extrem otur. Att banken lägger ner så mycket tid på att behålla mig som kund trots att jag bara är en liten liten myra i en enormt stor myrstack gör mig återigen positiv till mitt innehav.

 

Så… trots allt negativt som inträffat är jag beredd att ge banken ytterligare några år och så även mitt aktieinnehav i min portfölj.

Många av er har varit nyfikna och undrat vad som egentligen har hänt men tyvärr kan jag inte ge några fler detaljer än det jag redan givit.

 

 

%d bloggare gillar detta: