Cibus slängs ut – hur bra är ersättaren?

En portfölj jag själv gillar att följa är den Magnus Dagel skapade samma år som jag själv började med investeringar. Det här ska då vara lite av utdelningseliten (eller A-laget) bland svenska bolag med utdelning där huvudfokus är stabilitet och utdelningstillväxt. Lite förvånad blir jag över årets förändring.

Den här portföljen har man ändrat extremt mycket i sedan starten. De enda bolagen som är kvar ända sedan start utifrån min lilla analys är Tele2, Wihlborgs och Axfood.

Många har dock fått lämna för att man helt enkelt inte finns kvar på börsen längre. Exempelvis Swedish Match (åh så synd att den försvann), HiQ (minst lika synd), ICA.

Så ser portföljen ut nu

= bolag jag själv äger i portföljen

Bolagen är sorterade utifrån högst potentiell direktavkastning nästa år.

Aktie	Kommentar
Handelsbanken	Slopad utdelning 2 ggr på 40 år
Tele2	Delat ut sedan 2003 utan avbrott
Wihlborgs	Höjt utdelningen 19 år i rad
Axfood	Inte sänkt sedan 2009
Alfa Laval (NY)	Positiv utdelningstrend sedan 2002
AAK	Höjt utdelningen 16 år i rad
Atlas Copco	Sänkt utdelningen en gång på 31 år
Astra Zeneca	Aldrig sänkt utdelningen
Assa Abloy	15 höjningar i rad och aldrig sänkt
ABB	Positiv utdelningstredn sedan 2006

Jag måste ändå säga att jag lärde mig lite av detta, trots att jag hållit på med just utdelningsinvestering väldigt länge. Exempelvis visste jag inte att fastighetsbolaget Wihlborgs höjt utdelningen 19 år i rad.

Sedan hade jag för mig att Astra Zeneca sänkt vid något eller några tillfälle men tydligen inte. Där spelar ju valutan en stor roll när utdelningen växlas över från USD till SEK.

Som snitt ger den här portföljen en direktavkastning på 3,7%. Det är inte mycket, men fokus ligger som sagt på stabilitet och utdelningstillväxt. Då får vi helt klart tumma på direktavkastningen.

Historiskt har det visat sig att bolag som ger viss utdelning men där utdelningen växer så det knakar under lång tid givit den bästa totalavkastningen. Det är värt att komma ihåg.

Varför skicka ut Cibus?

I år gör man alltså enbart ett byte och skickar ut Cibus som jag själv har i min topp 10:a.

Anledningen är kanske inte så förvånande. Man resonerar att Cibus delar ut majoriteten av sitt förvaltningsresultat och därför inte har förmågan att höja utdelningen särskilt mycket kommande åren.

Man tar även upp det negativa att Cibus gärna trycker nya aktier för att växa. Gör man det utan att öka sitt förvaltningsresultat innebär det givetvis att förvaltningsresultat/aktie sjunker – samma förvaltningsresultat, men fler aktier. Men det här fenomenet ser vi hela tiden i amerikanska REIT:s och Cibus har själva varit tydliga med att man anammat det tänket.

Nyligen skrev jag en kortare analys av Cibus där vi faktiskt kunde se hur förvaltningsresultat/aktie ökat. Jag håller å andra sidan med om att potentialen för utdelningstillväxt är långt mycket bättre i övriga innehav.

Såhär, jag tror Cibus kan ha en riktigt goda kommande år med tanke på deras senaste förvärv och typen av deras fastigheter (dagligvaror).

Siktar man på utdelningstillväxt är Alfa Laval ett bättre alternativ. Bolaget är Sveriges största verkstadsbolag med drygt 66 miljarder kr i årlig omsättning. Idag är Alfa ledande inom ventiler, pumpar och värmeväxlare för industriellt bruk. Man har verksamhet i 100 olika länder.

Det här är en otroligt anrik pjäs med rötter från 1880-talet. Deras balansräkning är grym och det ökar också förmågan att förvärva kommande åren.

Under pandemiåret (räkenskapsåret 2019) slopade man utdelningen men bortsett från det har trenden varit positiv sedan 2002. Ni som följt mig ett tag vet att jag gärna ser pandemiåret lite mellan fingrarna.

Då pandemin slog till i Sverige precis innan utdelningen bland många bolag blev stämplad var det många som av ren försiktighet drog tillbaka den.

Om du själv tänker tillbaka var det ingen som faktiskt visste hur illa det skulle bli. Ett tag såg marknaden enbart mörker. Många bolag som sänkte hade inte behövt göra det. Svårt att avgöra där och då givetvis.

Utdelning Alfa Laval