Jag ska vara helt ärlig med dig – jag har egentligen ingen koll på hur det här funkar. Kanske är det just därför jag skriver här då det alltid finns någon av mina läsare med otroligt bra insikt.
Inlägget landar under kategorin Livet i Övrigt, vilket innebär att annat än aktier kommer tas upp
Såhär…
De flesta vet redan att vi renoverat ett badrum. Rivningen skötte vi, men allt annat anlitade vi andra hantverkare att göra. Det här är också första gången på allvar jag anlitar bort en renovering, åtminstone av den här kalibern.
Jag fick höra att en renovering av den här sorten oftast tar två månader. Vår har tagit fem. Den stora anledningen är en person som den här artikeln egentligen handlar om. Låt oss kalla honom för Snickaren. Snickaren har varit här någon dag per vecka, för att sedan åka på andra jobb – han har helt enkelt tagit på sig mer än skeppet bär. Ibland har han varit borta veckovis.
Allt arbete som Snickaren skulle göra stod klart i förra veckan, fem månader senare. Nu återstod bara fakturan…
Så till fakturan
Själva offerten vi begärt för arbetet var hyfsat dyr och landade i runda slängar på 100 000 kr (enbart Snickarens del). Vi tyckte däremot att priset var rimligt.
Nu till det tråkiga. Den slutgiltiga fakturan hade ett påslag på nära 40%. När det kommer till summan för jobbet så blir ett sådant påslag rätt mycket i kronor räknat.
Vi ställde oss direkt frågan ’Kan man göra såhär?’. Då vi som sagt inte har erfarenhet av att anlita andra så är det svårt för oss att veta.
Självklart kontaktade jag Snickaren som menar att det tillkommit en hel del extrajobb som enligt honom kommunicerat. Det handlar mest om saker som uppdagades när man väl var igång och inte kunde se när offerten skapades.
Snickaren
Mest tryckte han på saker kring golvvärmen där jag själv är extremt okunnig. Det var någon speciell maskin som skulle hyras in etc etc. Det blir då en tvist mellan oss.
Jag bestämde mig att för rolighetens skull fråga Chat GPT vad som faktiskt gäller:
Att lägga på 15% tycker jag låter rimligt. Det måste vara grymt svårt att estimera ett arbete av den här sorten. Att då ha en marginal känns rimligt. Men 40% är inte 15%.
Jag kan godta att han i förbifarten nämnt: ”ja det här var mer jobb än vad jag trott”. Självklart hade det varit bättre att jag där och då tog upp dialogen för att diskutera den ursprungliga offerten.
Samtidigt tänkte jag att vissa jobb som en hantverkare gör går fortare än beräknat medan andra tar längre tid. Får man det inte att gå ihop kanske man måste öka marginalerna på offerterna. Se det lite som en buffé där vissa äter mindre och andra kopiöst mycket. Funkar det inte får man justera utbud eller pris.
Troligtvis finns det någon hantverkare här som kanske kan ge sin insikt om hur det funkar. Jag är som vanligt grymt tacksam!
Slutligen vill jag bara påpeka att alla andra hantverkare som varit delaktiga i jobbet lämnat fakturor som överensstämmer offerten de lämnat mer eller mindre. Där är vi supernöjda.
Juridiskt är jag nog rätt rökt då jag i efterhand läste på offerten att allt extraarbete kommer debiteras med 600 kr per timme. Dåligt av mig att inte läsa det finstilta samt kommunicera bättre. Men är inte meningen med offerter att kunden ska kunna göra en ungefärlig budget för att veta att man har råd? Finns det annars någon mening med en offert?
Nu förstår jag åtminstone varför blancolån alltid kommer existera och vara en del av vårt liv. Jag har funderat varför man ens vill ta dessa lån men nu förstår jag hur det ligger till.
Troligtvis får jag kanske sälja något i portföljen nu när mitt målsparande inte räckte till. Det är i sådana fall första gången sedan 2017 som jag tvingas snylta på den. Troligtvis är det just det som känns mest tråkigt. Skistar ligger närmast tillhands att lämna portföljen idag.
Jag är bara less, men kanske mest besviken på vissa i mänskligheten. Därför väljer jag att skriva av mig i kategorin Livet i Övrigt, en kategori som inte alls handlar om aktier.
Sist jag fick något stulet var nog när jag pluggade på universitet för 10 år sedan. Två cyklar inom loppet av ett år. En cykel återfanns. Allt sedan dess har jag varit lyckligt omedveten om tjuvarnas närvaro. Händelsen som skedde nyligen får dock mig att fundera hur det verkligen står till i hjärnan på vissa individer.
Statistiken kring stölder verkar peka i lite olika riktningar. Vad jag läst så har fickstölder minskat men samtidigt sker någon sorts ökning när det kommer till stölder på byggarbetsplatser. Där verkar det vara stora problem.
Jag själv blev av med en av familjens mest använda prylar när vi var på badhuset nyligen. Prylen kallas Tushbaby och är en enormt smidig produkt till alla oss som hatar trassel med bärselar (ej sponsrad).
Enormt skön och komfortabel. Barnen håller sig lugna på den och man har alltid en hand som man kan göra annat med. Lättsam av- och pålastning. 10 av 10 i betyg utan att tveka. Enda nackdelen är väl priset som är minst 1000 kr exklusive frakt. Det tråkiga är att jag sällan ser dessa begagnade på marknaden. Alla har kanske inte förstått fördelen ännu.
Det räckte med att jag hängde av den på vagnen för sedan gå på toaletten och byta på minstingen. När jag kom ut hängde den inte där längre. Klantigt att inte låsa in den i skåpet, jag vet.
Att man stjäl cyklar och liknande ting kan jag förstå. Det finns en stor marknad, och ibland kan lata människor behöva ta sig från punkt A till punkt B snabbt. Att stjäla den här typen av grej förstår jag verkligen inte.
Är det då någon annan förälder som tyckt den sett väldigt användarvänlig ut när jag använde den och tänkte ”Åh, en sådan måste jag ha direkt!”. Ska man då med gott samvete kunna gå runt med sitt egna barn på den utan att känna någon typ av skam? Ja, kanske…
Alternativ två är då ifall någon faktiskt vet att de är dyra och snor den därigenom. Bägge alternativen känns något långsökta.
Det enda jag faktiskt känner mig positiv över är att det blev jag som den stals ifrån och inte någon stackars ensamstående mamma eller pappa som försöker få ekonomin att snurra. Utdelningen från portföljen kan göra så att jag kan köpa en sån här nästan var tredje dag året runt.
Att stjäla barnvagnar samt annat som används till och för barn kommer jag aldrig fatta. Annat förstår jag alltid kommer vara ett problem. Det får mig att inse vilket galet samhälle vi faktiskt lever i.
PS: ingen av personalen på badhuset hade hittat åt den dagen efter.
Livet i Övrigt är kategorin på bloggen där jag lägger sådant som kanske inte direkt är aktierelaterat utan snarare det som handlar om mitt egna liv. Hur intressant det nu kan vara är upp till dig… Just nu händer det stora saker som helt klart kommer påverka mig ekonomiskt.
Många av er har säkert redan listat ut vad det handlar om.
Jag har blivit två-barns-farsa ❤
Den stora frågan som varit svår för mig
Någon kanske ställer sig frågan hur vi kan hoppa på det här tåget igen. Ni som följt mig länge vet att vägen med junior KTM inte varit en dans på rosor, främst när det kommer till sjukhusbesöken och lillens hälsa i tidigt stadie. Det har varit sömnlösa nätter och mycket oro.
Enda förklaringen är väl att människan har otroligt lätt att förtränga. Speciellt nu när allt flyter på mycket fint här hemma 🙂 Det är väl oftast i det läget man ser till att skaffa en till. Sedan tänker jag själv att en familj med två barn får en annan dynamik än den med ett barn. Givetvis beror det på vad man föredrar och alla är vi olika.
Som jag förklarat ett par gånger tidigare har frågan ’barn/icke barn’ varit tuff för mig, men för fru KTM har det alltid varit självklart. Såhär i retrospektiv är det nog all oro kring sömnlösa nätter, vänner som försvinner, 0% egen-tid etc. som varit den stora grejen. Det har absolut inte handlat om ekonomi; och då får du som läsare själv välja hur mycket du tror på det jag skriver.
För att summera vad som då faktiskt hände så var jag inte ute och cyklade. Det blev sömnlösa nätter. Det blev bra mycket mindre egen-tid. Samt att mycket umgänge med vänner försvunnit.
Samtidigt har vardagen fyllts med så mycket mer. Jag vet att det låter som en klyscha, att det är något jag säger bara för att alla andra säger så. Men att vakna på morgonen numer ger mig ett annat typ av syfte, ett mål att ta hand om någon som alltid kommer i första hand. Det är galet mycket glädje lillen ger mig. Han är helt enkelt underbar.
Om jag fick backa tiden så hade jag nog valt att skaffa barn tidigare. När det kommer till sparande så är det enligt mig aldrig riktigt för sent att börja. När det kommer till föräldraskap så finns det dess värre en övre gräns om du frågar mig. Man får inte mer energi med åren precis… Och för kvinnor är det definitivt en fråga om tid.
Att glömma varandra
Nu finns det många som säger att barn nummer 2 endast får hänga med. Att tiden och engagemanget du lägger på barn nummer 2 inte alls blir detsamma som med första barnet. Det finns nog en sanning i det påståendet.
När jag skrev mitt inlägg om att jag skulle bli pappa första gången så var det en läsare som påpekade följande:
”Se till att du och frun inte glömmer bort varandra mitt i föräldraskapet”
Jag skulle säga att jag tänkt mycket på den kommentaren men tyvärr har det varit lättare sagt än gjort att följa budskapet. Oftast är man hyfsat trött på kvällarna och tiden med varandra har helt klart blivit mer begränsad. Med barn nummer 2 kommer det nog inte bli lättare skulle jag gissa.
Sedan märker jag också att oenighet är närmare nu än vad det varit tidigare. Allt handlar dock om att acceptera att den andre kanske har mer dåliga dagar än tidigare tack vare trötthet och det andra som barn ibland innebär. En annan viktig sak är att inte glömma att två föräldrar är ett team och inget annat.
Hursomhelst blev jag nästan mer glad när jag fick reda på barn nummer två. Första gången var det en hel del tråkiga tankar och ovisshet som tog över, något jag inte upplevt nu när jag blivit pappa för andra gången.
Ingen mega-trend
För att dra någon form av aktierelation till det här inlägget så är det tydligt att barnafödandet bara fortsätter ner. I USA har barnafödandet aldrig någonsin varit såhär lågt.
Vad det här kommer innebära i längden är svårt att sia om men i slutändan blir det givetvis färre nya kunder som hjälper till att gödsla bolagen. I din och min livstid kommer vi troligtvis inte se en allt för stor påverkan just här.
Veckan som gått har handlat om en hel del nyheter där svenska kronan blommat högst i bruset. Själv tycker jag att veckans viktigaste men samtidigt oviktigaste händelse är Vänsterpartiets nya förslag som fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen.
Vänsterpartiet har bytt fokus. Från att ha snackat marknadshyror, välfärdssatsningar samt slängt hård kritik mot Socialdemokraterna så är nu fokuset på en helt annan planhalva – bankernas vinster. Till och med Ebbas korv har man tillfälligt släppt.
Som jag skrivit om tidigare tycker jag att svensk storbank är köpvärd nu när dessa får in kapital som aldrig förr. Dock handlar det om att du i sådana fall förbiser den eventuella fastighetskris som kan komma att straffa bankerna väldigt hårt (speciellt Handelsbanken) ifall det riktigt går åt pipan.
”Det får vara nog nu.”
menar Nooshi Dadgostar
”För Vänsterpartiet är valet självklart mellan att skydda bankernas oskäliga övervinster och skydda välfärden. Det får vara nog nu. Vi väljer svenska folkets välfärd”
”Vi tänker inte låta eleverna betala krisen med en försämrad skolgång. Sjukvården klarar inte fler nedskärningar”, sade Nooshi Dadogstar.
Vad skolsystemet har med bankernas vinster att göra förstår jag inte riktigt. Visst, tar vi pengar från bankernas vinster och ger till skolsystemet så blir det mer pengar där – så långt förstår jag. Men smidigare vore att sluta urinera ut pengar till saker som är helt oväsentligt kan jag tycka. Det är endast så man kan bygga tillit till svenska skattesystemet.
Det som jag egentligen vill ha svar på är vad en ”övervinst” är? Ett positivt resultat, vinst, är vad ett bolag får om intäkterna minus kostnaderna är positivt. Är en övervinst i det fallet bolaget har en stabil marginal, låt säga över 10%? Vad är egentligen definitionen?
Förslaget är i alla fall att införa en s.k. oligopolskatt på 50% av bankernas övervinster under perioden 2024–2026. Skatteintäkterna ska, enligt förslaget, gå till att upprätthålla antalet anställda i välfärden.
”Vi tänker inte låta eleverna betala krisen med en försämrad skolgång. Sjukvården klarar inte fler nedskärningar”, sade Nooshi Dadogstar.
Jag är helt klar med att skola och vård behöver mer personal och vi måste även uppmuntra den här typen av personal mer. Men att göra någon typ av Robin Hood rörelse av det hela tycker jag är dumt. Det måste ändå vara smartare att försöka laga hinkens hål innan man häller häller i mer vatten i hinken.
Här på bloggen brukar jag rätt sällan ta upp politik. Undantaget blir när det påverkar bolagen eller oss sparare direkt.
Jag har alltid varit i valet och kvalet ifall barn varit rätt väg att gå för mig eller ej…
Förälder eller inte förälder
Många av er har säkert läst Miljonär innan 30:s senaste inlägg om hur han frivilligt valde ett föräldralöst liv. Det är ett bra inlägg, och förtjänar att läsas kan jag tycka.
Till skillnad från Miljonären så var kanske jag i någon sorts mellangård när det kommer till att skaffa barn. Ena sidan av mig kände att jag troligtvis skulle missa en stor del av livet om jag Inte skaffade barn, medan en annan del av livet tänkte på all jävla skit och press som kan komma när man försöker vara förälder.
Ni har hört dessa skräckhistorier tusen gånger tidigare; sömnlösa nätter, ADHD, trotsålder, kräksjukor, ingen tid till sig själv, rädsla, oro, ständigt tillrättavisande. The story goes on.
Valde vägen med barn
Sedan valde jag att skaffa barn, även om det kanske inte kändes helt och hållet rätt där och då. Jag fick väl insikten av att mitt liv bestått allt för mycket av rädslor för att på något vis göra fel val. Troligtvis var det även detta som gjorde att jag hållit mig borta från börsen, rädslan att förlora det jag hade.
Precis som med börsen ångrar jag idag att jag inte skaffade barn tidigare. Visst, det här låter som en klyscha och något jag bara säger för att visa att jag gjorde rätt val. Men jag tycker faktiskt det (än så länge), och det är väl därför jag alltid varit en anonym bloggare då jag vill kunna skriva exakt vad jag känner.
Vissa negativa saker stämmer däremot utifrån hur jag tidigare tänkt. Jag sover sämre, jag spenderar mindre tid med vänner. Men Oj så mycket mer Liv jag får av att ha en liten som varje dag lär mig saker.
Viktigt att påpeka är att tvekan aldrig bestått av ekonomisk karaktär, utan snarare för att livet skulle bli så pass mycket annorlunda, vilket också var skrämmande.
Och så en annan sak som flitigt lärs ut…
Jag läste någon gång om att du som förälder är den absolut viktigaste personen i ett barns liv de 10 första åren. Då är man deras hjälte, deras bästa vän, deras förebild. Efter det kommer barnen troligtvis skaffa nya bästa vänner och andra enorma förebilder i livet.
Aktiepappa resonerade väldigt väl med mig kring deras föräldraskap i en privat konversation. De försöker göra så mycket roligt med barnen som möjligt just precis nu, för man vet aldrig hur länge barnen kommer tycka att det är särskilt roligt att tillbringa tid med föräldrarna.
För att på något vis summera det här lilla inlägget så stämde mycket av de negativa tankar kring barn jag haft tidigare. Däremot hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig vilken sjuk boost det är i livet att ständigt ha någon som alltid är så glad för små små saker i vardagen, som skrattar för det lilla och som alltid ser upp till en. Det var något jag hade hört 1000 gånger tidigare men som jag först tog åt mig när jag själv befann mig där.
Med det sagt så är det nog så att du kan få ett minst lika lyckligt liv utan barn. Då ska du nog göra mer meningsfulla grejor än vad jag själv gjorde innan jag blev pappa, d.v.s. oändligt många timmar framför World of Warcraft, League of Legends, Facebook/Instagram scrollande – tid som numer slukats upp av någon som är så mycket viktigare långsiktigt.
Hej hopp vänner! Nu är jag tillbaka efter en blandad vecka med tårar, kärlek, samt även en intressant reflektion kring vad ting kan uppmana för reaktioner hos nära och kära.
Som du vet har en närstående av de mina gått bort (tack för alla som skrivit på Twitter och peppat). Vad jag tar med mig från veckan är hur olik sig släkten kan bli när det kommer till att dela upp prylar av, för mig, ringa värde.
Veckans tråkiga händelse kretsade bland annat kring en servis som enligt en webbplats ska vara värd 8 000 kr.
Självklart är det mycket pengar, men för mig är det relativt då min portfölj hitintills 2023 levererat 65 000 kr i enbart utdelning. För mina respektive som skulle försöka samsas om den här servisen blev det ett jävla liv vill jag lova.
Till saken hör att jag aldrig riktigt sett girighet i de här människorna tidigare. Snarare givmildhet. Något hände när vi skulle dela upp allt och det sköt bokstavligt talat blixtar mellan vissa parter.
”Men jag köpte faktiskt delar till den där servisen i julklapp åt SLÄKTINGENS NAMN”, kunde det exempelvis låta.
”Den är inte helt komplett och borde ha mycket mindre värde”
Faktum är att jag tidigare hört hur bodelningar haft förmågan att skapa tvister mellan släkt och vänner, men aldrig någonsin hade jag kunnat tro att det skulle hända mig.
Jag vet att det finns många som jämför mig med Krösus Sork eller Joakim von Anka. Att jag inte lever livet fullt ut och att portföljen samt investeringarna tagit upp allt för stor del av min hjärna och mitt liv.
Kanske har jag här beviset på motsatsen. Min ekonomiska resa har visat hur pass lätt det ändå är att bygga upp ekonomi på ett sätt som inte kräver att du spyr galla över en servis. Därigenom ställde jag mig på sidlinjen för att låta matchen pågå med åtminstone en mindre motspelare inblandad.
Jag har heller inget behov av att samla på just den och den grejen för att det skulle ge mig någon sorts affektionsvärde. Vad jag önskar är att min son en dag ska slippa ta reda på all skit som jag en dag lämnar efter mig. En hel sommar har helt klart fyllts där vi syskon fått rensa upp bland saker som släkt lämnat efter sig. Det är inte enbart en servis som skapat konflikt kan jag lova.
Då finns det finare saker att lämna efter sig enligt mig.
Ibland är det skönt att göra något helt annat och lämna Avanzas siffror för några dagar. Personligen vet jag att jag Inte mår dåligt med min hobby som aktieinvesterare och att logga in och se hur börsen går är bara ett nöje. Men somliga tillfällen är det skönt att bara trycka på AV-knappen.
Negativa nyheter
Jag har negativa nyheter idag också.
Den tråkiga nyheten är att jag har en begravning som ska planeras och genomföras, vilket är den stora anledningen till resan. Det är stor sorg när en när-och-kär går bort, men det är väl också det enda vi med säkerhet kommer inträffa för oss alla någon gång.
Nyligen läste jag att kyrkogården är den rikaste platsen på jorden. Inte för att personer som går bort har mycket pengar likt Aktiestinsen, utan av en helt annan anledning. Vad för anledning, kan man fråga sig?
Enkelt förklarat. På en kyrkogård kommer du hitta böcker som aldrig skrevs. Du kommer hitta sånger som aldrig sjöngs. Idéer som aldrig genomfördes och drömmar som glömts bort. Om någon skulle dö idag, vilka idéer och ambitioner skulle då dö med honom/henne?
Du jobbar 235 dagar om året
Du som har ett heltidsjobb arbetar 235 dagar per år inklusive semester på 25 dagar (vissa har fler). Det här är ett snitt då vissa år innebär fler lediga dagar och andra färre. Vad jag försöker komma fram till är att du jobbar en stor procentuell del av ditt liv under en tid då du kanske mår som bästa. Alla blir vi inte lika gamla som Aktiestinsen som levde tills han blev 101 år gammal.
Enligt en undersökning från Gallup så är enbart 15% av alla med heltidsjobb engagerade och passionerade på sitt arbete. Det lämnar 85% mer eller mindre otillfredsställda med sitt arbete. Skulle du ställa upp 100 svenskar på rad och fråga dessa öga mot öga samma fråga så skulle nog majoriteten säga det motsatta.
Idag kan jag säga att min största passion helt enkelt Inte är jobbet, varpå jag önskar att det vore ombytta roller. D.v.s. att 235 dagar om året var sådana jag själv kunde bestämma över. Jag är bara ärlig, även om jag låter negativ. Är du ärlig mot dig själv och andra?
Kika gärna in för utdelningsnyheter
Hursomhelst ska det bli skönt att åka bort ett tag och byta miljö under lite drygt en vecka. Vi har rest bra mycket mindre sedan vi fick barn och idag värdesätter man mycket annat mer än resande. På samma gång som jag lite ångrar att jag inte tog initiativet och fick barn tidigare i livet så är jag tacksam att vi ändå reste så mycket innan småbarnsåren.
Jag har i alla fall schemalagt lite intressanta inlägg som jag skrivit i förhand, så kika gärna in här medan jag är borta.
Själv ska jag fokusera på att ta avsked av en person som stått mig väldigt nära.
I övrigt har jag de sista månaderna fått mail från trogna läsare som nu lämnar bloggen p.g.a. kommentarerna som skrivs. Det är fruktansvärt tråkigt och tar hårdare på mitt psyke än de värsta börsdagarna om jag säger som så. Allt jag kan säga är att jag just nu arbetar för att få en lösning på eländet, för jag inser att det inte kan fortsätta såhär.
Den allra första kommentaren skrev Procentpanik på min blogg för herrans många år sedan
Hej.
Kul att du har börjat din resa och att du satsar på börsen. Jag tror ett bra knep för dig hade varit om du även delar in din resa I små delmål. Det hjälper dig att hålla ångan uppe. Typ att du firar när du når 150.000:- I sparande eller när någon av dina fonder når 5000:- , ja du fattar, man firar de små framgångarna också och inte bara har slutmålet I sikte. Jag är själv ganska ny på detta så absolut ingen expert men så gör jag och det hjälper mig otroligt mycke.
Mvh // Nicke min blog: procentpanik.blogspot.se
Idag kan jag inte riktigt säga att alla kommentarer ser ut på det viset.
Ni har alla stått inför det; ett livsval. Oavsett om du gillar det eller inte så kommer dessa inträffa och det är en del av livets långa väg. Jag står inför ett eget stort vägval som är av ekonomisk karaktär men också en stor potentiell ändring i livet som helhet. Det är alltid svårt att ta beslut men det var länge sedan det var såhär svårt.
Betydligt dyrare boende
För 2 år sedan sålde vi vår lägenhet och köpte ett mindre hus en liten bit utanför stan. Köpet blev lyckat, och vi trivs bättre i vår nya lya än våran gamla. Men samtidigt flyttade vi in med vetskapen att det här troligtvis inte kommer bli det tak där vi kommer bli gamla under.
Så för någon vecka sedan dök det då upp på Hemnet. Vårt drömhus. Det har exakt allt vi vill ha, och lite mer.
Det finns däremot ett problem nämligen att prislappen på det här huset är betydligt större än på vårt nuvarande hus. Ett köp skulle innebära ett lån på åtminstone 2 miljoner och det är om vi blir lyckliga och får kåken till utgångspris, vilket kanske inte är så troligt. Det förutsätter också att vi kan lyckas sälja vårt nuvarande boende till den prislapp vi tänkt, något som inte heller är skrivet i sten.
Amorterar jag inget skulle det här innebära en boendekostnad på ca 10.000 kr. Med en fru som är mammaledig och där jag betalar det mesta kommer sparkvoten mer eller mindre vandra mot 0, speciellt om räntan fortsätter upp.
Sälja portföljen
Kanske är det här min historia ska sluta. Säljer jag portföljen löser vi detta och blir i princip skuldfri, precis som vi är idag.
Att få sitt drömboende, leva skuldfritt och bli gammal med sin familj kanske är just precis det jag eftersträvar. Samtidigt lockar känslan att om några år kunna välja helt själv ifall jag vill hämta mina barn kl 11 i stället för kl 16 från förskolan enormt mycket. En värld där inte min lön från mitt ordinarie arbete spelar särskilt stor roll.
Det är också surt då det är först de sista åren som jag känner att min portfölj fått ett eget liv. Utdelningarna i år är grymma och jag hinner knappt återinvestera allt innan nästa stora lass kommer. Det är den känslan jag länge haft som målsättning.
Mina tankar går också till Utdelningsstugan. Det här var den blogg jag själv följde frekvent innan jag startade min egna. Få av er läsare minns nog denna men för mig var det en fantastiskt källa till inspiration… fram till den dagen då han sålde portföljen och familjen köpte sitt drömboende.
Vi har åtminstone lagt in en egen gräns på hur långt vi själva vill gå i en budgivning. Det här är det absolut viktigaste och något jag lärt mig den hårda vägen.
Skulle det bli så att vi vinner, ja då får jag nog bita i det sura äpplet och inse att min sparkvot kommer falla ner till väldigt låga nivåer framöver. Om räntan sticker iväg ytterligare kanske jag dessutom får knapra lite av portföljen för extra amortering, även om det just nu är mitt sista alternativ.
Har du något råd att ge? Hur hade du själv gjort ifall ditt drömboende dykt upp som du skulle tänkas kunna leva i tills du blir gammal?
Framförallt, lägg gärna in din röst på hur stort ditt bolån är idag. Tack <3
