Hej hopp vänner! Nu är jag tillbaka efter en blandad vecka med tårar, kärlek, samt även en intressant reflektion kring vad ting kan uppmana för reaktioner hos nära och kära.
Som du vet har en närstående av de mina gått bort (tack för alla som skrivit på Twitter och peppat). Vad jag tar med mig från veckan är hur olik sig släkten kan bli när det kommer till att dela upp prylar av, för mig, ringa värde.
Veckans tråkiga händelse kretsade bland annat kring en servis som enligt en webbplats ska vara värd 8 000 kr.
Självklart är det mycket pengar, men för mig är det relativt då min portfölj hitintills 2023 levererat 65 000 kr i enbart utdelning. För mina respektive som skulle försöka samsas om den här servisen blev det ett jävla liv vill jag lova.
Till saken hör att jag aldrig riktigt sett girighet i de här människorna tidigare. Snarare givmildhet. Något hände när vi skulle dela upp allt och det sköt bokstavligt talat blixtar mellan vissa parter.
”Men jag köpte faktiskt delar till den där servisen i julklapp åt SLÄKTINGENS NAMN”, kunde det exempelvis låta.
”Den är inte helt komplett och borde ha mycket mindre värde”
Faktum är att jag tidigare hört hur bodelningar haft förmågan att skapa tvister mellan släkt och vänner, men aldrig någonsin hade jag kunnat tro att det skulle hända mig.
Jag vet att det finns många som jämför mig med Krösus Sork eller Joakim von Anka. Att jag inte lever livet fullt ut och att portföljen samt investeringarna tagit upp allt för stor del av min hjärna och mitt liv.
Kanske har jag här beviset på motsatsen. Min ekonomiska resa har visat hur pass lätt det ändå är att bygga upp ekonomi på ett sätt som inte kräver att du spyr galla över en servis. Därigenom ställde jag mig på sidlinjen för att låta matchen pågå med åtminstone en mindre motspelare inblandad.
Jag har heller inget behov av att samla på just den och den grejen för att det skulle ge mig någon sorts affektionsvärde. Vad jag önskar är att min son en dag ska slippa ta reda på all skit som jag en dag lämnar efter mig. En hel sommar har helt klart fyllts där vi syskon fått rensa upp bland saker som släkt lämnat efter sig. Det är inte enbart en servis som skapat konflikt kan jag lova.
Då finns det finare saker att lämna efter sig enligt mig.
Snart firar vi min farmors 94-årsdag. Allt arv, prylar och lösöre har hon redan löst med sina tre söner i förtid. Så jäkla smart. Ingen är sur och det blir inga tråkiga efterspel. Testamentet är numera knappt värt pappret det är skrivet på eftersom hennes nettoförmögenhet är noll.
Otroligt klokt att lösa allt i förtid.
Fruktansvärt fint. Vet också en i fruns släkt som tagit tag i att sortera och rensa lite i taget samt delat ut mycket innan bortgången. Då blir det inte en stor smäll för de som sedan ska ta hand om allt. Kanske bästa arvet att få 😀
Tur man kommer från fattiga förhållanden… När man var liten (antar det är fler än jag) gjorde man sig ofta frågan: ”Om jag var miljonär – vad skulle jag göra då?”. Frågan är intressant, relevant, hypotetisk och kan egentligen först svaras till 100% då man blivit ”miljonär” och då observerar sitt eget beteende. Fram till den punkten vet man helt enkelt inte hur man reagerar, om alls. Pengar har ju en förmåga att korrumpera. Idag, med ett gäng miljoner under förvaltning har jag svaret: Jag sover bättre, är lugnare i vetskapen att jag inte är beroende av ett arbete och… Läs mer »
Att vara givmild och generös först när ditt arv skall fördelas är inge bra. Bättre att försöka hinna med att stötta sina barn eller andra under sin livstid. Om jag bara får ha hälsan och leva tills livsglädjen försvunnit skall min förmögenhet vara noll.
Den främsta fördelen som miljonär är i mina ögon friheten. Att äga sin tid, eller iaf ha möjlighet att ge chefen tuffa ultimatum med vetskapen att han/hon antagligen behöver dig mer än tvärtom. Fuck-off-pengar har någon kallat det. Prylar är iaf överskattat. Så tänker jag.
”Hur jag och släkten kommer bete oss när det blir dags för att reda upp dödsbo – det vet jag inte.”
Allt löser sig på ett eller annat vis, men jag själv blev väldigt förvånad vilka känslor som väcktes när vi gick igenom sak x och sak y.
Har medlidande med dig, men samtidigt skönt att du kan sitta på läktaren och titta på (även om även det kan vara utmattande när ni har så mycket att ta tag i). Jag har hört många tips om hur man delar i ett dödsbo: Alla får klisterlappar i olika färg som de sätter på sakerna, får en sak flera färger så får det delas (tex halva servisen var) eller så får de lotta eller komma överens på annat sätt. ”Gul och blå har båda satt lapp på matbordet och soffbordet, då får de var sin, kommer ni överens eller ska… Läs mer »
Prylar är lidelse. Så skönt att köpa aktier istället för prylar (i stor utsträckning).
MVH
Alltså det där med lapparna lät inte som någon dum idé. Får försöka komma ihåg den till nästa gång det blir dags.
Vad jag hört så är det en dum idé att äga ett fritidshus tillsammans med sina syskon. Har hört hemska historier om det där i alla fall 🙂
Ja, för mig som samägde ett fritidshus med permanentstandard blev det helt klart en befrielse när jag lyckades övertyga de andra om att sälja. Till saken hör att jag var den som bodde närmast (allt är relativt, och jag var den enda bosatt i Sverige för tillfället). Så då var det alltid jag som fick ta det akuta underhållet. Även om vi delade det ekonomiska så var det MIN fritid som gick åt till att rensa hängrännor, snöskottning, röja undan grenar som fallit på fel ställen mm. Att själv få bestämma över sin tid är underbart! (Att jag har hus… Läs mer »
Det där är nog olika. Jag har haft ett fritidshus ihop med två syskon i 6 år vid det här laget, och det fungerar bra. Vi är ganska överens om det mesta. Jag får ta hand om mer av det praktiska eftersom jag bor närmast, men det har jag varit beredd på. Som tur var så lämnade våra föräldrar inte bara ett kostnadskrävande hus efter sig, utan även en del pengar. Med hjälp av dessa satte vi upp en väl tilltagen husfond, så man kan säga att den äldre generationen forfarande betalar alla utgifter för huset. Det är nog en… Läs mer »
Funderar starkt på att skapa en ”fond/ stiftelse) som delar ut till mina barn årligen när jag dör, och som växer som skall generera en vinst till senare generationer. Vet dock ej hur jag skall lösa detta, men tänker att då det är tiden som kan göra skillnad är det en kul ide iaf. Vill gärna ge mina barnbarn barn osv en lättare start i livet om det är möjligt.
Kul ide iaf tycker jag
Ja det finns ju många liknande stiftelser. Var en företagare som efter sin bortgång startade en stiftelse i syfte att dela ut pengar till unga entreprenörer på mitt universitet. Funkade väldigt bra kan jag tycka. Något sådant kanske. Sedan är ju frågan vart man börjar 😀
Jag har förstått att det nuförtiden är väldigt komplicerat att starta en stiftelse. Det ska vara ett väldigt stort kapital, eller ett företag som är svårt att stycka upp för att löna sig.
Däremot kan man kanske själv starta ett bolag dit aktierna/kapitalet flyttas. Arvingarna ärver bolaget och då kan det bli en årlig avkastning.
Har tyvärr ingen bättre koll, men har försökt undersöka lite.