Sambo KtM – inte lika glad

I tisdags var det #uppesittarkväll och jag hade laddat upp men ett litet glas wirre (Tullamore givetvis, ty billigast smakar bäst) för att njuta mig igenom kvällen. Sambon kom hem vid ca 21 för att möta herr KtM sittandes vid en livestream och kolla aktiekurser i stället för att med kärlek välkomna henne hem. Nyfiket frågade hon vad Uppesittarkväll var för något och jag svarade helt enkelt att det är kvällen när alla väntar på att lönen ska trilla in för att sedan göra sin överföring och spekulera kring eventuella köp.

När hon sedan frågade hur mycket jag tänkt föra över och jag svarade 12.000 så förstod jag på hennes min att det var något hon inte riktigt förstod. Sambo KtM, som säkert läser detta, är med all respekt mycket mer skeptisk till börsen och med en insikt som jag inte har att allt man investerar kan försvinna. Självklart respekterar jag denna syn då jag själv vuxit upp med en mor som intalat mig att börsen är något som man verkligen inte ska peta i om man vill ha kvar sina surt förvärvade slantar.

Mina sparmål började väldigt blygsamt. Tror jag förde över ca tusenlappen per månad, men sedan en tid tillbaka har det blivit så att jag för över allt som är kvar efter månadens konsumtion, vilket ibland kan bli en väldigt stor slant.

Jag skulle vilja tillägga att jag och min sambo har väldigt mycket gemensamt när det kommer till sparande och konsumtion (vi gillar bägge att handla på rea). När det däremot kommer till den finansiella världen är vi två skilda världar. Dock har hon tidigare givit mig fullt förtroende att varje månad investera ett par hundralappar av hennes lön åt henne. Även om ett par hundra inte är så mycket så vet vi alla vad tid och avkastning ger för resultat 🙂

Antar att det är många av oss investerare som lever som jag gör, eller så kanske alla par fullt ut delar varandras ekonomiska syn?