Nyårskaramell #3 – SBB och mina största misstag genom tiderna

Det här är första gången jag faktiskt på listar mina stora misstag genom tiderna. Och tro mig, listan kan göras väldigt lång och precis som alla andra har jag snubblat på snubbeltråden ett antal gånger. Lärdomarna har dock varit väldigt nyttiga som jag vill förklara i dagens inlägg.

Noterbart är att jag inte tar upp alla mindre misstag samt de väldigt stora felsteg jag gjorde som ny investerare. Det här är snarare en lista på mina misstag från 2016 och framåt. Vi börjar med klassikernas klassiker och nykomlingen, nämligen…

Det finns en anledning till att SBB hamnar längst upp på listan och det är inte enbart för att denna kostat mig mest.

SBB sticker nämligen ut då Ilija var väldigt noga med att betona säkerheten i deras investeringar då det handlar om fastigheter med låg risk (samhällsfastigheter). Fastighetsbolagen var dessutom innan räntehöjningen noga med att trycka på hur pass inflationssäker deras verksamhet är; höjs räntan, ja då höjs hyran. I år har vi fått se hur bra det faktiskt höll…

Ilijas uttalande om det säkra fastighetsbeståndet tillsammans med månatlig utdelning som skulle stiga i 100 år lockade en extremt stor skara människor, däribland jag själv.

Ilja sålde in detta helt perfekt och de allra flesta analytikerna satte köp på SBB förutom någon enstaka. Vad vi tar med oss är att en belåningsgrad i en kvartalsrapport kan tolkas på en mängd olika vis och att SBB var fantastiskt duktiga på att trolla med siffror.

Vi, men särskilt Ilija som ibland gjorde en affär dagligen, fick snabbt lära oss att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Nu jobbar en ny ledning med att rädda den tidigare snabbväxande småspararfavoriten och frågan alla ställer sig är ifall det är för sent.

Den stora frågan är: Vad gör Ilija idag? Hur mår han? Det enda jag faktiskt vet är att han inte varit med i en enda podd allt sedan helvetet brakade lös. Innan var han väl med i en podd varannan vecka känns det som.

Få kommer nog ihåg enfastighetsbolaget Saltängen Property Invest.

Felet jag gjorde här var väl att det enda jag egentligen grundade min analys på var att jag tjuv-campat utanför deras fastighet en natt, vad nu jag tog med mig från den lynchningen. Summerar vi caset så var jag nog sugen på den stora utdelningen som kom varje kvartal samt att Ica kändes som en pålitlig hyresgäst till den enda fastigheten Saltängen ägde.

Att sedan värderingen av hela bygget var så långt från en verklighet vi kan komma, ja den analysen hade jag inte gjort. Efter detta har jag hållit mig ifrån fastighetsbolag med enbart en fastighet.

Jag fick i alla fall ett sista ord med bolagets VD via Skype på den tiden som snäste år min egna okunskap.

Än idag är jag ledsen för de jag drog med mig in i detta, även om man givetvis måste göra sin egna analys.

Vad jag lärde mig från resan med Intel är att en utdelningsandel måste tas med en stor nypa salt och att en låg sådan inte behöver innebära en säker utdelning.

Från att ha haft en stabilt ökande utdelning i 23 år så drog alltså bolaget i handbromsen. Utdelningen sänktes med hela 66% och jag valde att sälja.

Intel låg en gång i tiden bland toppen av chiptillverkare och dominerade marknaden på många sätt. Tyvärr har man de senaste årtiondena missat många viktiga tåg och tappat sin edge mot exempelvis TSMC. Bland tågen hittar vi exempelvis mobilmarknaden där Intel halkat efter.

Hela läxan går tillbaka till Warren Buffetts klockrena lärdom:

Köp inte skräp till en billig peng

Jag bytte mitt innehav mot Broadcom och är ändå nöjd att jag tog det beslutet i stället för att ligga kvar. Vad som hände sedan är att aktien i Intel skjutit iväg uppåt. Dock gäller det sektorn i stort så inget konstigt med det. Utdelningssänkningen är åtminstone något jag tar med mig i jakten på de bästa utdelningsbolagen.

Att sälja stora delar av Latour 2 år efter mitt inträde var också en dyr läxa. Att köpa till allt för hög premie har också straffa sig.

Lärdomen blir att hålla kvar i mycket attraktiva investmentbolag, men att lugna ner köpen i lägen då premien sticker iväg.

Att betala 1 kr och 50 öre för 1 kr är inte min rekommendation.

I ungefär samma scenario som Latour hittar vi AstraZeneca där jag sålde delar av för att jag tyckte aktiemarknaden belönat aktien för mycket. Problemet blir att det kommer vara väldigt svårt psykiskt att köpa tillbaka när aktiekursen är dyrare.

Astra är fortfarande enligt mitt tycke ett av de bästa utdelningsbolagen på Large Cap Stockholm och ett av mina större innehav i portföljen.

En bild säger väl mer än 1000 ord antar jag 😀

Troligtvis är detta mitt största snedsteg någonsin i termer av att ”gå miste om avkastning”.

Varför sålde jag då? Jo, på grund av den enkla anledningen att källskatten i Danmark ligger på 27%. Där och då kändes det vanvettigt att låta så mycket pengar ligga i dvala under 3 år innan de åter fördes in på mitt konto igen.

Idag är läget helt annorlunda då både Avanza och Nordnet betalar tillbaka denna betydligt snabbare.

Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Frågan är väl hur pass köpläget ser ut i Novo idag. Det har jag inte undersökt då det var många år sedan jag sist skrev om bolaget. Kanske blir det en titt på Novo i början av 2024.