Behöver du jaga och åter jaga högst avkastning?

”Hur gör man för att slå index?”. ”Hur många lyckas faktiskt slå index?”. Du har säkert mött på dessa frågor flera gånger om du varit länge på börsen. Frågorna är intressanta men kanske ännu mer intressant är varför så många faktiskt jagar den högsta möjliga avkastningen?

Att tänka mål snarare än procentuell utveckling

Under veckan har det stormat rätt kraftigt och det har skakat bland MAG7 bolagen. Tesla var som mest ner 10% under veckan. Nvidia, Amazon och Broadcom hade några tuffa dagar. Genast börjar det pratas om AI-bubblan och att den nu ska spricka.

Det i sin tur gör investerare livrädda. Du vill inte förlora pengar och man gör allt i sin makt för att maximera sin avkastning på börsen.

Är det märkligt? Egentligen inte. Vi är på börsen för att få våra surt förvärvade pengar att växa – vi undvarar tillfällig konsumtion idag för att få mer pengar i kistan längre fram. Så har det alltid varit, och så kommer det nog alltid vara.

Jag ser det också, speciellt då det här varit ett hyfsat tråkigt år för mig om man jämför med exempelvis OMXS30. Några gånger har jag fått kommentaren varför jag inte investerar i en simpel globalfond som följer ett index snarare än att plocka bolag som går skit.

Kring det här läste jag en väldigt inspirerad artikel på Morningstar om vad man på andra sidan pölen kallar för Goal-Based Investment. Det här är det även många amerikanska bloggar som skrivit om.

Jag testar på att försöka sammanfatta det som skrevs:

Ett annat sätt att se på det

Tydligt är att det här är ett annat sätt att se på sina investeringar, snarare än att varje vecka gå in och kolla kursgrafen i kontrast med OMXS30 eller SIXRX. Det beteendet tror jag kan vara skadligt, speciellt då en långsiktigt portfölj kan gå bättre eller sämre än snittet vissa år.

Sedan starten på min resa har min portföljen givit en årlig genomsnittlig utveckling på 9,9%. Det är bara snäppet bättre än OMSX30GI (inklusive utdelning) under samma period. Man kan då fråga sig varför jag helt enkelt inte investerade i en billig indexfond från första början och skippade allt ”jobb” på sidan om.

Det är självklart en bra fråga.

För mig har det här med mål alltid varit viktigt, men kanske något jag var bättre på när jag startade bloggen. När jag började hade jag ett väldigt tydligt mål där jag ville se om jag med inget på kontot kunde bli miljonär via börsen.

Efteråt blev utdelningsaktier och FIRE en del av mitt mål. Sista åren har jag omvärderat det målet och i stället ser ett avslut på min investeringsresa tidigare, men där jag fortsätter jobba deltid på mitt nuvarande jobb.

Sedan kan jag inte sticka under stolen att jag ser utdelningsinvesteringar som extremt roligt och intressant. Det har jag alltid gjort. Jobbet att leta efter de bästa utdelarna har varit ett mål i sig.

Att se utdelningarna växa årligen har egentligen varit mer rogivande än att se själva portföljen växa. Nu var det ett tag sedan jag passerade 500 000 kr i totala utdelningar, från ett år där jag totalt fick 5,7 kr.

Ett hypotetiskt exempel

Låt säga att portföljen fortsätter generera samma historiska avkastning, 9,9%. Det är givetvis naivt att tänka så då extremt mycket kan påverka börsen negativt under lång tid (tänk finanskrisen). Därav är det här enbart ett teoretiskt exempel.

Jag fortsätter sedan att spara som jag gör nu, ca 8000 kr varje månad.

Om vi då spolar fram bandet 5 år i tiden skulle i sådana fall portföljen vara värd 6,2 miljoner kr. Det är då räknat på att jag idag har 3,5 miljoner i startkapital, inräknat Tessin och SaveLend där jag också har investeringar.

Leker jag då med tanken att jag enligt min plan får 5,5% direktavkastning i snitt, skulle det innebära 28 500 kr varje månad. Tar jag sedan en halvtidslön utifrån min ordinarie lön så blir det ca 16 000 kr per månad.

Totalt 44 500 kr, ej inräknat den ISK/KF skatt jag varje år betalar. Det är betydligt mer än vad jag behöver för att överleva, speciellt med tanke på att jag idag har en sparkvot på 15-20% som jag inte kommer ha den dagen.

Att beloppet är större än vad jag behöver är också ett tecken på att utvecklingen av portföljen inte behöver vara så stor som jag i det här exemplet tar upp.

Därigenom kan man resonera om att målet för mig är viktigare än själva utvecklingen på portföljen. Jag behöver inte jobba för att alltid slå index.

Fler borde tänka målinriktat

Att gå ner i arbetstid behöver inte alls vara ett självklart mål. Låt säga att jag i stället hade haft ett mål där jag vill spara ihop till en grundplåt till ett hus, eller en Tesla. Eller varför inte en portfölj som kan pynta en ruggigt fin semester till mig och familjen årligen?

Då hade jag redan varit framme vid mitt mål. Att bara jaga procentuellt högre utveckling där portföljen stiger utan mål tror jag inte på. Risken är stor att du alltid vill vara med i den raket som redan lyft.

Sist tänkte jag ta upp statistik som kommer från SPIVA. Där är det tydligt att alla aktivt förvaltade fonder i USA inte lyckas överprestera S&P 500. Tvärt om har enbart 11,7% av dessa lyckats med den bedriften de senaste 15 åren.

Vissa kanske där menar att S&P 500 är ett dåligt index med tanke på att 34% av detta index utgörs av MAG7 bolaget. Men tittar vi i Europa är statistiken där ännu sämre. Där har knappt 8% av totalen lyckats slå S&P 350 Europe de senaste 10 åren.

Att jaga mål snarare än avkastning tror jag är ett sunt val för investeraren.