Fysiskt och psykiskt våld i en relation är allmänt känt men det finns en annan typ av våld som åtminstone jag aldrig hört talas om. Detta våld kallas för det ekonomiska våldet och det är exakt vad Pär har blivit utsatt för under ett kvarts sekel. Att bli tvingad till icke hälsosamma ekonomiska val under 25 år kan precis som psykiskt våld vara en lång plåga.
Jag blev någon som jag faktiskt inte är, det var det mest hemska, säger Pär.
Ekonomiskt våld
- Pär som jag skriver om i den här artikeln är en verklig person med en sann berättelse men heter egentligen något annat
Jag vill varna att den här artikeln kan väcka anstöt mot känsliga läsare 😉
Enligt en artikel jag studerat är det väldigt vanligt med våld i en relation. I en undersökning från 2024 stod det klart att 13,6% av befolkningen (15-84 år) blivit utsatta för någon typ av våld i nära relation under 2022. Vad som intresserar mig är att skillnaden mellan kvinnor och män inte är särskilt stor. 15,2% kvinnor har svarat att de upplevt våld och 11,7% av männen.
Ekonomiskt våld, som jag förstår det, är att du på något vis blir tvingad att ta ekonomiska val som du själv inte vill.
Pär träffade sin exfru för 30 år sedan och allt startade som en solskenshistoria likt de flesta andra. När de träffades bodde Pär redan i en egen lägenhet som han hade fått av sin föräldrar. I början var det tydligen Pär som hade huvudansvaret för ekonomin men det kom rätt snabbt att förändras.
Bara några år efter paret träffades började en osund ekonomisk relation mellan honom och frun.
– Hon utnyttjade ju en svaghet hos mig. Jag ville vara henne till lags. Men samtidigt som jag ville vara sparsam så var hon tvärtom. Hälsade vi på hennes familj i hennes hemland ville hon visa att vi hade pengar och råd med saker.
Frun tog över det ekonomiska ansvaret mer och mer och började sätta en orimlig levnadsstandard. Nya bilar, många flyttar, datorer och annat dyrt blev något som frun begärde trots att de inte hade råd.
– Jag fick sätta in hela min lön på hennes konto, hon skulle ha järnkoll. Hon visste vad jag tjänade och jag ville inte ljuga för henne. Jag vågade inte säga emot.
Efter ett tag kom lånen in i bilden och Pär tvingades ta dyra sms-lån. Det dröjde inte länge innan Kronofogden började skicka brev och den ekonomiska misären var ett faktum.
När det här väl hände så hade redan paret fått sitt första barn. Även om Pär kanske ville lämna relationen kände han samtidigt att han inte kunde lämna. Det viktigaste blev att få fram pengar och mat på bordet.
Relationen tog slut efter 30 år och 25 år där skulderna bara vuxit på hög. När paret sålde huset och gick isär hade Pär skulder för miljonbelopp och idag är han 60 år. Som tur är har han nyligen fått beviljat skuldsanering.
Enklaste sättet enligt mig
Jag tycker fortfarande att jag och min fru har en lösning som passar oss extremt bra. Däremot fick jag rejält mycket kritik av somliga när jag gick ut hur vi lagt upp det och varför vi valde att gifta oss med äktenskapsförord.
Vi har helt enkelt ett gemensamt konto där vi varje månad sätter av det vi behöver för att klara oss. Jag sätter in mer, då jag tjänar mer, och frun sätter av mindre då hon tjänar mindre. Hit går pengar som vi gemensamt använder under månaden – allt från tvål till köttbullar.
Det vi inte sätter in går till våra egna konton där var och en kan göra det vi känner för. Jag tycker om att investera och frun tycker om att tatuera sig för att ta ett exempel (alla har vi olika mål och intressen). Det har på så vis aldrig blivit tjafs om att någon gör något som den andre tycker är slöseri.
Nu på försommaren ska vi ut och bila med familjen och vi har redan nu börjat målspara till detta, precis som vi alltid gjort. Allt handlar om framförhållning och ett målsparande kan sätta en extra gnista till relationen enligt min mening.
När frun idag är föräldraledig innebär det att hon sätter av en minimal del till vårt gemensamma då vi valt att vara hemma lite längre med barnen.
Många tycker att det här låter väldigt omständligt, men genom åren har vi lärt oss att leva såhär och idag är det en vardag likt mycket annat.
Viktigt ämne som inte får så mycket ljus.
Jag tog mig ur efter 10 år, från egen bil, lägenhet, sparkonto och sund ekonomi till utbränd och skuldsatt. De hann aldrig bli så illa som miljonbelopp men 6-iffrigt.
Det har nu gått 10 år och jag är skuldfri sen några år tillbaka, äger mitt egna boende och har god ekonomi igen med liknande upplägg som du och din fru. Jag och min sambo sätter av till gemensamma utgifter utefter % på nettolönen, aldrig varit ett problem.
Fantastiskt stort att du delar med dig. Låter som att du och sambon har lite samma tänk som oss just nu.
Att gå vägen fram till rejält skuldsatt kan nog gå fortare än många tror
Antar att det här inte blir populärt hos många av KTM’s läsare, men det skiter jag i. De svaga får trycka på ogilla-knappen och det bjuder jag på 😀
Pär har sig själv att skylla. När du låter din partner dupera dig, mot ditt bättre vetande, har du ingen annan att skylla än dig själv. End of story. Allt annat är ’kopium’. Sådär. Nu har ni fältet fritt 😉
Tänkte exakt som dig Niklas! Däremot har jag på något vis sympati för Pär då vi alla funkar olika och vissa har helt enkelt problem att sätta ner foten. Visst, han har sig själv att skylla i grunden, men hur många är det inte som upplever våld och av en eller annan anledning inte kan ta sig ur?
Det man sällan pratar om när det gäller våld i nära relation (gissar att det är samma med ekonomisktvåld) är att det är en väldigt liten % som faktiskt står för det. Detta då partners som slår oftare byter relationer. Så av de 13% som är utsatta är det oftast bara 5% som utsätter så att säga.
Det är därför som många länder där det är tabu att skilja sig har lägre % som blivit misshandlade i parrelationer (med undantag för länder där det är ”okej” att misshandla frun).
Kan mycket väl tänka mig att det är så. Frågan jag ställer mig är om våld i relationer ökat de sista låt säga 30 åren eller ej. Antalet skilsmässor i Sverige har åtminstone ökat
Jag håller helt med! Vi kör ett väldigt liknande upplägg fast utan att vara gifta, och det fungerar fantastiskt bra för oss. Precis som ni har vi ett gemensamt konto för alla vardagskostnader där vi sätter in olika mycket baserat på våra inkomster. Resten behåller var och en på sina egna konton att använda precis som man vill – utan att behöva förklara sig eller få dåligt samvete. Det här med att målspara tillsammans till gemensamma saker som resor är också något vi gör. Det skapar både motivation och något att se fram emot ihop. Det fina med det här… Läs mer »
Det blir lite lurigt att i början sätta sig in i ett sådant upplägg men jag tror att det kan gynna båda i långa loppet. Att man ska ha samma intresse och värdesätta likadana saker hela livet ut är naivt.
När vi fick barn har det inte heller blivit sådana problem. Ska vi dock köpa en barnvagn eller liknande större utgifter betalar vi hälften var. Men då står jag för lite andra grejor såsom bensin. Det har funkat sjukt bra och har aldrig varit några problem egentligen. Kan dock förstå att ett sånt upplägg blir problematiskt för många
Men handen på hjärtat, är det inte precis så du har det själv? Ni skaffar en villa som, enligt dig själv, inte gör dig lyckligare. Du skaffar dig samtidigt så stora löpande kostnader att det kommer behövas ganska många ytterligare miljoner innan du kan leva på avkastningen. Detta, kombinerat med det faktum att du envisas med att välja enskilda aktier enligt oklar strategi (ena dagen är det totalavkastningen som är viktig, nästa dag är det direktavkastningen) och därmed ger bort avkastning, gör att du kommer få jobba vidare så länge att du troligen får tid för grabben lagom till övningskörningen.… Läs mer »
Lite skum kommentar om jag ska vara ärlig, även om viss kritik är förståelig. På dig låter det som vi har någon typ av lyxboende men så är det verkligen inte. Vi har dock valt att bo lite mer centralt nära förskola/skola och givetvis kostar ett sådant boende mer, så visst finns det sanning i din text.
Den här var ju lite kul; ”Jag tycker om att investera och frun tycker om att tatuera sig”
Ni båda gör något som den andra förhoppningsvis också får glädje av.
Jo jag tycker tatueringar är snyggt men har aldrig riktigt fastnat för det själ.
Jag är väl rädd för nålen antar jag ;D
Jag tycker det är både intressant och märkligt att folk har sådan aversion mot äktenskapsförord. För vår del så har vi äktenskapsförord då vi båda är delägare i släktfastigheter. Men en viktig sak med äktenskapsförord är just att man är mån om varandra (typ ”vi älskar varandra och anser att båda är kapabla att ta hand om sina egna tillgångar”). Annars så har de flesta jag känner ungefär liknande upplägg som ni (och vi), dvs man har gemensamt konto för gemensamma utgifter och i övrigt gör var och en vad den vill med sina pengar. Behövs det skjutas till mer… Läs mer »
Aha, det är så alltså? Min egna tanke är att de allra allra flesta har ett konto dit hela lönen åker varje månad som man då använder tillsammans. I det fallet måste man tillåta att den andre roar sig för slantarna också på sitt egna sätt om jag så säger.
Tror många menar att det är dubbelmoral med äktenskapsförord
”Jag lovar dig all min kärlek och tilltro livet ut… men ge fan i mina pengar”
Hej. Detta kanske låter kritiskt, men det är inte avsikten. Mer att väcka en tanke, kanske lite till sin spets. Du skriver att du spar och investerar din del som blir över efter vardagliga kostnader. Din partner lever upp sin överblivna del. Fine, båda trivs med sina val. Efter några år har du kapital så du kan leva på det och vill sluta jobba. Trivs inte på jobbet. Men kapitalet räcker bara till max halva era gemensamma kostnader. Nu måste din partner öka sin andel av gemensamma kostnader, vilket hen inte har råd med. Ska du nu behöva fortsätta jobba… Läs mer »
Väldigt god tanke måste jag säga och jag har nog aldrig varit inne på den så djupt som du nu är. Att tänka i dina banor är nog det som behövs. Tanken jag har är väl att kapitalet ska räcka till både det gemensamma, till det vi har för barnen och det jag själv vill göra i ett liknande liv jag lever nu, d.v.s. ingen överkonsumtion. Sedan har jag på senare tid funderat ifall ett liv där jag exempelvis är ledig 2,5/5 dagar skulle passa allra bäst. Pandemin har på något sätt fått mig att inse vikten av att kunna… Läs mer »
Vi gör exakt likadant. Nu har vi läget där vi båda tjänar ganska bra. Men det har inte alltid varit så och då har den som tjänat mer skjutit till extra till räkningarna. Min respektive har varit föräldraledig i 9 månader och då har jag stått för majoriteten av räkningar och avsatt mer till mat budgeten. Nu snart blir jag hemma i 9 månader och då kommer hon stå för de stora utgifterna. Vi värdesätter båda att ha ”egna” pengar och egna spar. Vi har ett gemensamt konto där räkningar betalas från och vi har ett gemensamt konto där vi… Läs mer »
Ja, att leva ihop med en kvinna som har dåligt omdöme kan nog vara värre än att få hundra käftsmällar på raken.
Haha! Ja den var bra 😀 Beror nog också på vilka men som käftsmällarna resulterar i 🙁
Vi körde samma strategi med ekonomin tidigare, men blir lätt orättvist med ”fickpengarna”, lite beroende på hur man ser på det. Istället kör vi lönerna in på ett gemensamt konto, och där dras alla kostnader, men varje månad får vi lika mycket fickpengar till våra egna konton som man får göra vad man vill med. Spara eller konsumera. Vi anser att även om vi tjänar olika (jag tjänar dubbelt så mycket brutto), så gör vi ju livet tillsammans. Jag behöver henne för att få vardagen att gå ihop och hon behöver mig. Eftersom vi ändå gör så mycket ihop tillsammans,… Läs mer »
Vi kör procentuellt.
Först, räkna ut vad vi behöver varje månad.
Sen, hur många procent av varje lön behövs för att täcka detta plus lite till..
Sist, t.ex 75% av vardera persons lön går in på det gemensamma kontot.
Det täcker alla gemensamma kostnader, hus, mat, barn, badrumsartiklar, bil, mobiler, etc.. inkl sparande (långsiktigt och kortsiktigt).
Resterande 25% på våra egna konton använder vi precis som vi själva vill.
Thats female nature for you.