Årets sämsta ”investering”

När du investerar pengar så gör du det med en risk att förlora kapital. För risken får du avkastning och generellt gäller att ju högre den potentiella avkastning är desto högre risk innebär investeringen. Nu har jag gjort det dumma och lånat ut pengar till 0% chans till avkastning och där risken att jag inte får tillbaka ett sketet korvöre är väldigt stor.

Anledningen till varför jag skriver det här inlägget är för att jag aldrig under mina tidigare 10 år tagit upp ämnet att låna ut pengar till nära och kära. Är det en självklarhet i de flesta fall? Ja, det trodde åtminstone jag fram till år 2025.

Att låna ut pengar till vänner i sämre sits

Det här korta inlägget handlar om en vän jag känt väldigt länge som då ville låna pengar när livssituationen förändras. Eller förändras vet jag inte. Den här kompisen har alltid varit dålig på att hålla i slantar och fått extremt mycket hjälp av föräldrar, över 30 år gammal… Nu var väl den livlinan inte längre aktuell. Navelsträngen klipptes.

Självklart ställer man upp som gammal vän. Det är inte obligatoriskt, men något envar är beredd att göra. Särskilt jag som faktiskt har kapital att låna ut.

Jag går inte ut med exakt summa men det rör sig om 10k till 20k.

Vissa tänker väl att det här rör sig om en sketen summa med tanke på min portfölj. Det är också sant. Min förhoppning var att få tillbaka slantarna men efter över ett år där någon typ av delbetalning lyst med sin frånvaro så har jag tappat hoppet.

Jag om något vet också hur mycket pengar ökar i värde om de får sättas i arbete med andra pengar, så med det i åtanke är det mycket pengar.

Du som läser det här inlägget har mest troligt redan fattat det ultimata beslutet att ta tag i din ekonomi och börjat investera på allvar. Kanske har du nyss börjat, kanske har du 100k i portföljvärde eller rent av över 1 miljon. Summan spelar mindre roll. Du har gjort det rätta valet och det är vad som räknas.

Men mitt i allt vårt snack kring sparkvot, totalavkastning och diversifiering så finns det människor som lever utanför detta. Människor som min kompis som inte ens klarar av att leva från en lön till en annan utan tvingas låna.

Jag har ganska svårt att säga nej i liknande situationer och jag vet att personen i fråga lånat mycket av sina föräldrar som nu antagligen blivit less. Med all rätt. Mitt vänliga beteende påminner nog mycket om det beteendet som Lyxfällan-deltagarna visar när de bjuder sina vänner på bar-runda efter bar-runda. Skillnaden är väl att jag skiter i fasader.

Hade jag handlat rätt så skulle jag lärt ut snarare än bara lånat ut:

Visst, det är inget problem med att du lånar pengar av mig. Men låt oss också prata om din ekonomi. Jag har gått igenom samma resa själv och kanske finns det lärdomar som jag kan dela med mig av

Men det här är lättare sagt än gjort och som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag viss svårighet att öppna mig för andra om ekonomiska ämnen. Det var också därför det kändes toppen att starta en anonym blogg.

När det nu gått över ett år där min kompis från barnsben snarare försökt fly undan kontant med mig än att diskutera någon typ av delbetalning så inser jag… dessa pengar är med största sannolikhet förlorade.

Självklart hade jag kunnat se det här lånet som en donation i all välmening. Däremot är jag inte säker på om jag faktiskt hade velat donera så mycket till en vän som jag numer har hyfsat dålig kontakt med, men som under livet haft en central roll.

Facit är i alla fall att vi inte stärkt vårt vänskapsband genom detta. Snarare känner jag som sagt att han gör allt i sin makt för att undvika mig. Att ”investera” i vänskap med hjälp av pengar är dumt. Det borde jag fattat efter så många år här på vår jord.

Att låna ut pengar till nära och kära när det krisar känns som en självklarhet, speciellt när du själv kan undvara pengar. Men jag är tveksam om det verkligen är rätt väg att gå.

Säkert är det andra som råkat ut för samma sak som jag.