Borde det inte vara bättre att lägga allt i en KF (Kapitalförsäkring)

Vi vet sedan tidigare att det bästa alternativet är att äga utländska värdepapper med utdelning i en Kapitalförsäkring (KF). Anledningen rör givetvis källskatten som dras från utdelningen du inkasserar – du behöver inte oroa dig att få tillbaka i princip allt inom en tid. Men vad finns det egentligen för anledning att äga svenska aktier i ett ISK? Är det inte bäst att samla allt i Kapitalförsärkingen? Vad är det jag missat?

Jag vet att jag senaste veckorna resonerat väldigt mycket om ISK/KF. Det här blir mitt sista inlägg i år, jag lovar. Vi har sett det storma ganska kraftigt kring den här sparformen i år, och jag känner att jag vill göra min röst hörd.

Grundtesen är:

• Källskatten i ett ISK kommer kommer med i din deklaration året efter och kan kvittas mot schablonskatten. Den bör minska den skatt du annars ska betala för ditt ISK. Dock kan du aldrig få tillbaka mer källskatt än din totala schablonskatt (viktig punkt).
• Viktigt är också att  den högre skattesatsen som gäller för finska, danska och norska utdelningar behöver sökas åter mot respektive skatteverk enligt rutinerna.

Ovanstående begränsningar gör att vi väljer KF för utländska aktier. Här är det försäkringsbolaget som är den verkliga ägaren och ansöker om återbetalning av kakan du betlaat. Tidigare har processen tagit 3 år men nu går det betydligt fortare. Avanza skickar tillbaka den året efter, Nordnet redan månaden efter, och Montrose i samma veva som källskatten faktiskt dras från utdelningen.

Varför inte ha allt i en KF?

Den stora frågan jag ställer mig är. Varför då inte äga allt, även svenska aktier i en Kapitalförsäkring? Anledningen till varför jag överhuvudtaget tar upp detta är för att jag genom åren ibland fått frågan:

”Borde jag äga den här aktien i ett ISK eller KF?”

Som du vet finns det bolag med ”lurig källskatt” där ute. Du tror att det ingen källskatt kommer dras men blir sedan förvånad när du upptäcker att så inte är fallet. Eller tvärt om, som i fallet med vissa norska bolag. Här är min lista över några sådana bolag

Varför då inte skippa hela det här resonemanget och lägga allt i en och samma påse?

Det finns ju ingen skillnad kring hur dessa årligen beskattas. Statslåneräntan ligger i bägge fallen som grund så vad du skattar i faktiska kronor skiljer inte. Skillnaden ligger i hur skatten faktiskt dras:

• I ISK kommer schablonskatten som en klumpsumma på deklarationen året efter. Det här innebär att du som investerare ofta får en restskatt att betala. Innan jag började investera var det sällan jag låg back i skatt.
• I KF dras skatten 4 gånger varje år med beteckningen avkastningsskatt om du kollar i historiken. Här gäller det att ha nog med likvider på kontot när den väl dras respektive kvartal

Vad finns det för fördelar med ISK?

Fördelarna, som jag ser det, med att äga svenska aktier i ett ISK är:

• Du står som direkt ägare av aktierna. Det i sin tur innebär att du har rösträtt på bolagsstämmor och kan delta i nyemissioner.
• Lättare att flytta värdepapper mellan banker

Frågan är väl om dessa fördelar ens är värda att ta i beaktning? Rösträtten kan vi helt ta och slopa och ofta finner jag inget intresse av att vara med på nyemissioner, de få gånger vi faktiskt blir tillfrågade. Att det är lättare att flytta värdepapper skulle vara det enda giltiga argumentet, alternativt att du kan vara med på stämman.

Jag ser inte heller att pengarna får möjlighet att jobba längre i ett ISK. När du får ditt slutskattebesked har du väl 90 dagar på dig att betala restskatten. I en kapitalförsäkring dras den sista avkastningsskatten i slutet av oktober varje år. Må hända att det finns en liten fördel för ISK här men den kan inte vara stor.

Varför är det då så att vi är så otroligt benägna om att svenska aktier ska vara i ett ISK? Är det något helt uppenbart som jag missat? 😀 Det är i sådana fall inte första gången. Du får hemskt gärna upplysa mig.

Finns det någon av mina läsare som faktiskt lägger allt i en KF?