Är det fel att äga över 300 bolag i portföljen?

Ett hyfsat hett ämne denna vecka är att tidigare Börspodden-profilen John Skogman har gått ut med hela sin långsiktiga portfölj som just nu innehåller över 300 bolag. Filosofin är också att gärna investera i bolag som ger utdelning. Det här passar bra då en ständigt förekommande fråga är hur många bolag man bör ha i portföljen.

Inte bara ett steg tillbaka…

Först och främst vill jag be om ursäkt för att bloggen varit offline nu under helgen. Jag har jobbat galet många timmar med att försöka få tillbaka allt, men det har ärligt talat bara skapat mycket mer irritation än nöje. Fruktansvärt när något man jobbat aktivt med i nästan 10 år faller fritt. Det blir liksom ingen trevlig helg hur man än vrider och vänder på det.

Jag får se om jag lyckas få till saker och ting de närmaste dagarna. Självklart uppskattar jag att du fortsatt hänger kvar trots all misär som varit de sista dagarna.

Det här inlägget som du skriver nu hade jag gjort halvt färdigt när allt sket sig totalt. Som vanligt är jag ärlig och säger att motivationen att skriva klart det var väldigt låg.

Att vika in paddeln känns på ett sätt inte rätt. Jag tycker att vi i Sverige behöver ha kvar de investeringsbloggar som faktiskt finns nu när det blivit så få sedan poddarna tog över.

Vad är egentligen en evighetsportfölj?

För er som gillade Börspodden och nu söker något nytt att lyssna på så kan jag varmt rekommendera Skogmans nya podd ”Börsens Finest”. En väldigt trevlig podd som allt som oftast bjuder in välkända finansprofiler för härligt snack.

Nu har John Skogman alltså gått ut med sin portfölj i helhet, även om det bara är den stora Evighetsportföljen han delar med sig av. De andra portföljerna rör sig väldigt mycket som jag förstått det.

Han nämner att hans investeringar finns i tre olika portföljer:

• En för daytrading
• En för swingtrading
• och en Evighetsportfölj (som är den mest intressanta)

Strategin i den sistnämnda tydlig och enkel: Köp endast aktier och sälj aldrig. Det här innebär kort och gott att du aldrig tar hem vinst, oavsett hur mycket en aktie stiger, men heller aldrig säljer riktiga förlorare, även kallade fallande knivar.

Portföljen består alltså idag av hela 330 olika bolag. Ränta-på-ränta har gjort sitt och värdet sedan 2009 (strax efter finanskrisen) har vuxit till hissnande 12 miljoner kronor. Förra året blev utdelningarna ganska exakt 350 000 kr. Det ger alltså en direktavkastning på strax under 3%* räknat på portföljvärde genom utdelningar.

*Snittet för direktavkastningen i exempelvis OMXS30 varierar men brukar vara kring 3,5%.

Filosofin är att bara köpa stora och stabila pjäser över hela världen. Skogman undviker förhoppningsbolag samt bolag som inte tjänar några pengar.

Dumt att räkna på total utdelningstillväxt

Fascinerande är att utdelningarna var 2 473 kr år 2009 men har nu förra året alltså vuxit till 350 000 kr. Då direktavkastningen är hyfsat låg har nog utdelningstillväxten även gjort sitt till totalen kan jag tänka. Utdelningarna har trots allt vuxit med hela 14 000% sedan början.

Men ja, det blir lite dumt att räkna procentuellt från starten också. Gör man det har mina egna utdelningar vuxit med 2 272 250% då jag bara fick 4,9 kr första året. Även om jag räknar från år 2 blir det 41 759% 😀 Hoppas du förstår problematiken…

Mina utdelningar sedan resan startade

Liiite har jag ändå fått känslan att Skogman gillar utdelningar från Börspodden. Det är förvisso ett ämne som tagits upp rätt sällan i deras avsnitt, men den sista tiden har han ändå pratat varmhjärtat om det då ämnet dykt upp.

”Det var under finanskrisen som jag förlorade alla mina pengar på börsen. Jag var för dålig på att handla helt enkelt och började i stället läsa på om det här med utdelningar.”

Jag måste ändå ta av mig hatten med tanke på hur hans portfölj presterat. 16% i CAGR (årsmedelavkastning) sedan 2009 är fasen inte illa pinkat. Här har min egna portfölj gjort strax över 10% men då har jag också enbart en tiondel av antalet bolag. Vissa menar att det är svårare att prestera över index desto fler bolag du har i portföljen, och det finns bäring i det argumentet.

Kanske får man titulera John Sveriges Peter Lynch* nu när Per H Börjesson har titeln Sveriges Warren Buffett.

*Känd för att ha väldigt många bolag i portföljen

Är det så dumt med så många bolag?

Grundtanken i portföljen har varit att plocka in ett nytt bolag varje månad. Det låter kanske helt bortom flötet och så kan det också vara.

Samtidigt finns det kanske någon fördel att faktiskt doppa tån i de bolag du själv tycker är värda att ha långsiktigt. Per automatik följer du kurserna mycket bättre när du väl äger aktier i bolagen och kan exempelvis köpa på dig mer under rapportperioder då marknaden tenderar att sänka kurser omotiverat mycket.

Förutom det är det också enormt roligt att som utdelningsinvesterare äga många bolag. Det har jag alltid tyckt. Många gånger har jag funderat att jag kanske äger för många bolag i portföljen, men då jag inte följer bolagen slaviskt kanske jag ägt för få.

Skogman är dessutom inte värst utan det finns investerare hos Avanza som har över 1000 bolag i sin portfölj.

”Jag tror att man har en enorm nytta av att äga många olika aktier. Dels för att upprätthålla aktieintresset, men också för snabbt och enkelt kunna se vad som är hett just nu. Man får mycket bättre input i sitt aktiesparande om man försöker inkludera fler aktier.”

Så ser portföljen ut

När man plockar in såhär många bolag känns det rätt logiskt att man åtminstone får några som blivit riktiga raketer. Mest är det bolag i USA som levererat den tyngsta utvecklingen

Med så pass många bolag är det också rätt oundvikligt att inte få några riktiga surdegar med sig:

Här är de största bolagen sett till marknadsvärde. Firefly kanske är den mest omtalade aktien i Börspodden, näst efter Mekonomen då förstås.