Raseri kring julkalendrar fortsätter

Sådär! Nu finns det julmust i var och varannan butik och glöggen börjar sakta men säkert ställas upp på hyllorna. Även jul/advents-kalendrar börjar få ett större intresse såhär års och likt tidigare blir det en jävla pajkastning på några av dessa.

Jag tänker då närmast på Bianca Ingrossos julkalender från hennes ursprungliga bolag Caia (nu äger hon enbart 11,5 % men är väl på något sätt fortsatt ansiktet utåt).

3 000 riksdaler ska en sådan pjäs kosta. eller 2 995 kr för att vara exakt på kronan. Det låter ju betydligt billigare givetvis.

Det intressanta är att bolaget går ut med att värdet är knappt 9000 kr, men trots det har många påpekat att det inte är mycket till värde man får. Ändå fortsätter folk köpa, år efter år.

I år sålde dessutom kalendrarna slut redan på första dagen. Är det inte ett bevis på en starkare svensk konsument så vet jag inte vad som är det.

Den största kritiken i år tycks ha varit trasiga förpackningar där krämer och vätskor läckt ut innan man ens öppnat. Bolaget har dock gått ut med att de som drabbats ska kontakta Caia Cosmetics för att få en ny kalender skickad (hur det nu ska funka då den redan är slutsåld).

Rika barn

Nu är det inte bara barn som köper denna utan även vuxna. En stor målgrupp är däremot yngre tjejer. Den saken är väl mer eller mindre ristad i sten.

Det jag är så förvånad över är hur barnen har råd att handla dessa. Det måste ju vara årets hela bidrag av veckopeng som går åt om inte mer. Antagligen är det ”rika barn” till rika föräldrar som också spelar in.

På sätt och vis förstår jag Inte kritiken som riktas kring prislappen och hur mycket pengar bolaget gör tack vare dessa produkter. Uppenbarligen finns det en stor efterfrågan då produkterna säljs slut direkt. Hade det inte varit en så stor efterfrågan, ja då hade man fått sänka priset. Är det inte uppenbart att man då kan ta rikligt betalt?

Svårare än så är det väl inte.

Svindyra saker som barn ”måste ha” men som kostar skjortan tycker jag vuxit sig starkare sista årtiondet. Det bästa exemplet är troligtvis Labubu där det inte lär kosta 1000 kr för Pop Mart att tillverka en sådan

Fast är det här så nytt egentligen? När jag var liten var det Nintendo 64 spel alla barn ville ha. Dessa kostade 600-700 kr styck och det var inte lite pengar på den tiden. Tidigare än så var det den bärbara CD-spelaren som alla kids ville åt.

Så gör vi

Alltså jag förstår att det här är svårt. Barn som säger att ”jag måste också få en sån för mina kompisar har det”. Den pucken är inte lätt att tackla men allt handlar väl om att sluta curla sina barn.

Nu är våra barn väldigt unga och tjatar aldrig efter att få något. Vi brukar köpa fjolårets kalender som sälja ut till vrakpris i stället för årets utgåva. Vad gör det för skillnad liksom? I år blev det två kalendrar från Bamse.

Det bästa och mest flitiga är givetvis att tillverka barnens egen kalender. I tanken är det dock lätt att vara super-föräldern men i verkligheten desto svårare.

I mitten av december kan man med fördel köpa en julkalender som oftast säljs ut till 80% rabatt eller mer. Sedan lägger du den i jullådan tillsammans med allt annat så är det bara att plocka fram nästa år. När det kommer till sparande gäller det alltid att vara steget före.