I helgen läste jag om en arbetslös man med tidigare chefspost som sökt 150 jobb och fått avslag på samtliga av sina ansökningar. Enligt honom själv beror det på hans ålder då han fyller 63 år om en månad. Helt klart kan han ha rätt, men det finns också annat att reflektera över. Till alla som uppnått FIRE – förmågan att leva på sina investeringar – är det här inte ett problem vi behöver vara orolig för.

Lite off topic, men ändå inte, så fick jag upp i mitt flöde igår. När valet närmar sig är det tydligt hur partierna gör sitt yttersta för att få din röst.

Det är nog inte rätt av algoritmen att skicka ut reklam från vänsterpartiet till just mig, men det är så algoritmen funkar ibland 🙂

Vänsterpartiet är nog det parti som mest missgynnar oss som vill leva på avkastning skulle jag säga. Här kan vi vänta oss högre skatt på ISK tillsammans med en rad andra paket. Å andra sidan är detta kanske det bästa alternativet för den breda skaran som inte investerar, men ändå vill ha så mycket FIRE som möjligt i sitt liv.

 

150 ansökningar på fyra år

Det är då Jonas Hultenheim från Helsingborg som varit ihärdig med sitt jobbsökande. Tydligen har han en gedigen arbetslivserfarenhet där han jobbat mycket inom dagligvaruhandeln. Senare i livet blev han både lagerchef och logistikchef inom Ica koncernen.

Innan han blev arbetslös var han logistikdirektör på Bergendahl (uppköpta av Axfood 2021) i 7 år. Sedan skulle dessa göra om ledningen och det var vid det skedet han blev utan jobb. Det måste alltså ha varit ganska snart efter det att Axfood tog över.

150 jobb på fyra år. Är det mycket? Både ja och nej. Jonas hade en tids återhämtning när han blev arbetslös men började sedan söka nya chefstjänster.

En sak som slår mig är att det bara står att han hitintills sökt chefsjobb. Genast drogs mina tankar mot den äldre filmen med Jim Carrey, Fun With Dick and Jane som för övrigt har några få referenser till börsnoterade bolag. Otroligt bra film som visar desperation när pengar tar slut.

Fun with Dick and Jane (2005 film) - Wikipedia

Huvudpersonen i den filmen höll huvudet högt efter att ha blivit av med sitt chefjobb och sökte bara liknande tjänster. Sedan började pengarna ta slut och han fick lov att brösta det faktumet att ta andra jobb.

Allt jag menar är att man kanske måste sänka ribban något. Speciellt med tanke på hur den ekonomiska världen ser ut nu samt med tanke på att det inte är särskilt långt kvar till pensionen.

”Efter att ha sökt 150 jobb under fyra års tid gav jag upp. Genom att tvingas gå i pension när jag var 60 år och fem månader har jag enligt mina beräkningar förlorat runt 6 miljoner kronor, i lön och pensionsavsättningar, jämfört med om jag hade jobbat till 64 år.”

 

Det är du som måste ordna jobbet och ingen annan

Sedan läste jag det här också

De kontakter han fick med Trygghetsrådet och Arbetsförmedlingen ger han inte mycket för och ledde inte till något konkret.

Svar nej. Arbetsförmedlingen kommer inte kunna hjälpa dig att få ett jobb. Allt handlar om ditt egna engagemang vid ansökningarna. Går du bara in till företag och lämnar ditt CV när du blir ombedd att göra så, då kan du lika gärna slänga in 1500 jobbansökningar utan resultat.

Jag har själv varit arbetslös för länge sedan, och sökt de jobb som Arbetsförmedlingen förmedlat. Det var dock först när jag gjorde det med engagemang och enormt driv som jag fick jobb.

En vän bland mina är ett tydligt exempel här. Jag är rätt osäker på om han faktiskt vill ha ett jobb eller fortsätta leva på bidrag. Han skickar bara in sitt CV för de jobb som Arbetsförmedlingen tipsar om och sedan får det vara bra. Att pimpla jobb på det viset är nog inte rätt väg.

Nu menar jag inte att Jonas i det här fallet sökt jobb utan intresse. Allt jag menar är att det är stor skillnad att göra något halvhjärtat eller helhjärtat. Det här är mitt främsta tips till alla unga där ute som inte får jobb. Du måste alltid tänka att du är rätt man/kvinna för jobbet samt övertyga arbetsplatsen om det. Du kan inte förvänta dig att få ett jobb om du bara ger 50% av din energi och engagemang.

 

Ett stort problem

Jonas är inte ensam. Jag ser folk i min närhet som har det tufft då man blir arbetslös nära pensionsåldern. Det kan inte vara lätt.

I det här fallet beräknade Jonas själv att han förlorat 6 miljoner genom att få i pension vid 60 års ålder i stället för 64. Hur han gör den beräkningen fattar jag inte men kanske var han galet högavlönad. Pengarna i sig kanske inte är något problem…

Att spara mot en tidig pension har vissa tydliga nackdelar. Den största är troligtvis argumentet att du inte får några extra slantar till pensionsavsättningar när du slutar jobba.

I just det här fallet ser vi alla en väldigt stor fördel. Låter du din portfölj betala din mat på bordet slipper du oroa dig för den här typen av tråkiga händelser senare i livet.

Alla fall är givetvis unika, men jag kan ändå förstå att det är tufft för ett företag att vilja anställa någon som bara har några år kvar. Då väljer man hellre den drivne 40-åringen även om livserfarenheten inte är i närheten av det 60-åringen lyckats skrapa ihop.

10
0
Kommentera gärna :)x
()
x