Sommarinlägg #2 Det absolut svåraste med att vara ekonomi-Bloggare

Med drygt 3000 publicerade skrifter tänkte jag idag sammanfatta mina tankar kring att vara bloggare inom privatekonomi och investerare. Jag tar även upp den utmaning jag finner med den här hobbyn.

Någon gång under mellanstadiet fick jag en dyslexidiagnos. Jag hade väldigt svårt att läsa, skriva och det satte sina fotspår i min tidiga skolgång. Minns jag rätt var det en av mina lärare som slog fast diagnosen även om minnena är svaga. Hur och vem som sätter den diagnosen idag jag ingen insikt i.

Jag var nog inte heller ett lätt barn där jag bland annat hade svårt att låta mamma rätta allt jag gjorde.

Räddningen blev datorn som utan mänsklig kontakt kunde lära och rätta det jag skrev. Rättstavningen var långt ifrån det vi ser idag, men det räckte gott och väl! Redan då fanns det enklare spel som var lärande och jag kunde sitta timmar.

När jag sedan var klar med lumpen i Boden var min dröm att bli journalist. Så blev det inte, och det är jag glad för. I stället förde jag skutan mot IT, vilket jag fortfarande jobbar med.

Men allt lade jag inte på hyllan och jag har alltid funnit ett lugn i att författa mina tankar, antingen på fysiskt papper eller som 1:or och 0:or på en hårddisk.

Den största utmaningen

Jag en liten tår i ögat när man tänker på hur många fantastiska bloggar som lämnat oss, eller som åtminstone inte uppdaterar idag. För att bara nämna några har vi:

• Utdelningsstugan
• Pengaregnet
• Lundaluppen
• Framtida Frihet
• Utdelningsseglaren
• Att välja Lycka
• Pappa betalar?
• men det finns många många fler

Pengaregnet var nog den av ovanstående legender som jag hade flitigast kontakt med. Jag och han hade en ett par idéer som aldrig blev verklighet men som än idag hade varit användbara. Kvar blev jag och vad Pengaregnet gör idag skulle vara intressant att veta. Ingen av ovanstående har jag tyvärr någon kontakt med längre.

Var sak har sin tid antar jag…

Nåväl. För att reflektera över min tid som ekonomibloggare så kan jag åtminstone konstatera vad som är den absolut svåraste utmaningen. Det är att lägga sig på en den rätta kunskapsnivån.

Hur skriver man på ett sådant sätt där majoriteten kan förstå, men som samtidigt inte blir tjatigt?

Vad jag lärt mig är att kunskapströsklarna inom vår värld är många till antalet då du kan gå i princip hur djupt och noggrant du vill då du analyserar. Samtidigt blir det väldigt tjatigt att förklara saker gång på gång på gång.

Ett tydligt exempel

Jag tror det var 2018 som jag läste ett inlägg från Västkustinvesteraren om Investmentbolag. Jag var inte fullkomligt nybörjare, men heller inte erfaren. Ordet Investmentbolag hade jag bara nosat på men där och då aldrig förstått. Det inlägget förklarade begreppet väl. Hade jag dock läst det idag hade det blivit rätt ointressant.

Vad som är självklart för person x behöver inte vara självklart för person y. Den ekonomiska värld vi lever i är så full av kunskap och ju mer du lär dig desto mer inser du att det går att lära.

Det här är det stora problemet för mig som ständigt vill lägga mig på en förståelig nivå, men ändå inte verka tjatig. Jag försöker ibland väva in diverse stjärnor* men inser också att även det blir repetitivt.

*med en lite bättre förklaring

Ibland har jag fått positiv kritik att mina inlägg är lätta att förstå och inte allt för långa och tungrodda. Sedan har jag också fått kritik att jag enbart pratar i klyschor och säger samma sak gång på gång.

Ja, du förstår säkert problematiken 🙂

Min blogg har jag aldrig velat bli någon Molekylär Ekonomi (a.k.a Gottodix) men samtidigt ingen Avanzapodd. Men det här är väl också charmen med att vara just ekonomibloggare, det vill säga att hela tiden ha en utmaning.

På senare tid har jag kanske känt att jag svävat ifrån mitt lätta sätt att prata ekonomi och på ett lättsamt sätt analysera bolag. Tanken att ha en blogg som alla kan förstå bär jag dock med mig varje dag.

Eller som Krösus Sork en gång sa… ”Min blogg, mina val” 🙂