Hjärtligt stort tack!

Det allra första inlägget jag skrev på bloggen gav jag titeln ”Hjärtligt välkomna!”. Nu är det tyvärr dags för mig att avsluta mitt allra sista kapitel i min historia, och vad passar då bättre än att döpa inlägget till ”Hjärtligt stort tack!”. Det finns extremt mycket jag skulle vilja säga, men en dag som denna har jag svårt att få fram alla ord. Efter över 3000 inlägg har jag nu, med en stor tår i ögat, valt att säga hej då till alla er som följt mig.

Någonstans kände jag att Go the Distance fick bli låten som bäst symboliserar hela min resa och vad jag själv står för när det kommer till att spara och investera på börsen. Den låten får bli det jag avslutar min egna resa med.

”I’ll stay on track, No I won’t accept defeat” är vad jag vill att Du ska bära med dig. Oavsett hur börsen går och oavsett vilket globalt elände du möter – se alltid till att gå längs börsens fantastiska väg så kommer du så småningom se framgång. Det kan jag lova dig. Är det något jag lyckats med så är det att aldrig ge upp.

2

Ett stort tack till alla er

Mitt första inlägg finns fortfarande sparat, men på en annan domän som jag publicerade under 2016. För att knyta ihop början med slutet valde jag att använda exakt samma bild som mitt allra första inlägg. Det kändes bra på något vis, och visst gav det mig en extra tår i ögat.

I det inlägget stod det bland annat:

Förhoppningen är att vi kommer lära mycket av varandra och att vi på så vis skapar bättre förutsättningar till att nå våra kära mål.

och OJ vad ni lärt mig mycket. Otroligt mycket om jag ska vara ärlig.

Under alla dessa år är det många andra bloggar som tyvärr förvunnit. Bloggar jag själv läste på den tiden. Samtidigt insåg jag att den som skrev den absolut första kommentaren på kronantillmiljonen.se var ingen mindre än Procentpanik som fortfarande tuggar vidare än idag. Det var en överraskning för mig åtminstone. Otroligt starkt jobbat!

Jag vill tacka alla er för den här tiden. Några är förtjänade ett extra stort tack för allt engagemang ni spridit i kommentarsfälten. Egentligen skulle jag vilja säga ”ingen nämnd, ingen glömd”, men jag känner att jag vill lyfta fram ett par som verkligen spridit sitt engagemang här (med risk att jag glömmer några självklara).

• Snålgrisen
• Superleeds
• Professorn
• Aktiepappa
• Malte
• Två månadslöner
• Frihetsmaskinen
• Sebastian
• Pappa Utdelning
• Niklas A
• Gladiator
• Jan
• Daniel H
• Larsa
• Mikael H
• Pappa Betalar?
• Tom
• Svanesang
• Freeby40
• Mikael Aslan
• FattigApan
• J.B.
• Trogna följaren
• Johan
• Andreas
• Stefan
• CodeNCrayons
• Anon
• Reinvest
• Frihetviautdelning
• Procentpanik
• Aktiebloggen.nu
• Slimis
• Klonk
• Dr. Dividend
• myntaren
• Spargrisen
• Vardagsekonomen
• Kvarn
• Petrusko
• Stojko Invest
• Thokes Invest
• 10årsplanen
• Egon Investor
• m.fl.

Ett tack får också på något vis gå till Gnagis och Peter Jansson som spridit sitt alldeles egna typ av engagemang här genom åren 🙂 Såhär i efterhand blev det en alldeles egen scen i min historia som jag inte lär glömma.

Nu känns det lite dumt att presentera listan ovan då jag säkert glömt många självklara. Det är inte min mening och med åren har man glömt av de som skrivit tidigt under min resa.  Med nästan 49 000 kommentarer blir det svårt att hålla reda på allt.

Vad har kännetecknat min blogg?

Egentligen finns det tre saker som jag själv vill lyfta, och som jag är nöjd med:

• Transparens. Jag har alltid från start fram till nu varit väldigt transparent och alltid delat med mig kring tankar och aktieköp. Ni har fått se varenda siffra i klartext. Sedan har jag nog pratat minst lika mycket om dåliga affärer som bra affärer. Det är jag stolt över och något vi skulle behöva se mer av.
• Personlighet. Trots att jag varit anonym så har jag ofta skrivit på ett personligt sätt, delat med mig av tråkigheter men också positiva saker som hänt i livet. Den här bloggen har inte varit enbart fakta och kunskap utan jag har försökt väva in både humor och egna anekdoter längs vägen. Min tanke har alltid varit att vi investeringsvärlden behöver fler platser som är mindre monotona och tråkiga. Jag ville göra sparande till något roligt.
• Kontinuitet. Allt sedan 2018 har jag publicerat ett inlägg varje dag oavsett om det är julafton, långfredag eller midsommarafton. Under sommaren har det ibland blivit ett inlägg varannan dag vissa veckor. Det är nog få ekonomibloggar där ute som lyckats pumpa ut över 3000 inlägg på den tid jag varit aktiv.

Flera har skrivit att anledningen till bloggens framgång enbart är för att jag skapat så kontinuerligt många inlägg och att själva innehållet är tomt. Den kommentaren har jag sista åren fått lite nu och då. Det får stå för dem, men visst finns det sanning i att bloggens popularitet varit mina kontinuerliga inlägg.

Tråkigt att sluta nu

Initialt var tanken att köra bloggen tills jag blev miljonär och sedan sluta. Så blev det verkligen inte utan det bara fortsatte och fortsatte.

Varför det känns tråkigt är dels för att det hade varit kul att fortsätta fram till den dag då jag väljer att leva på mina utdelningar. Det hade känts som ett betydligt bättre avslut än att nu sluta då det gått ganska exakt 10 år. Jag vet att åtminstone några av er är intresserade av att följa mig hela vägen; så blir det inte.

Det är också tråkigt då 2025 varit någon form av rekordår för bloggen med över 3 miljoner visningar. Långt över föregående år. Bloggen har dessutom länge legat bland de 30 mest lästa privata bloggarna oavsett kategori enligt bloggportalen.

Sist men absolut inte minst så är det tråkigt då det är först nu utdelningsinvestering börjat bli extremt kul. Jag vet att jag nämnt det många gånger tidigare men från och med förra året har effekten av utdelningarna jag fått in verkligen blivit kännbar.

Varje vecka trycks det in nya sedlar i portföljen. I början var det något man knappt lade märke till men nu kan jag verkligen känna av effekten. Det är fantastiskt, och egentligen hade jag velat fortsätta sprida inspiration om just detta.

Varför väljer jag att sluta?

Det här är självklart den viktigaste frågan, en fråga som det också finns fler än ett svar till.

Jag skulle ljuga om jag säger att klimatet och atmosfären där ute inte förändrats. Här vill jag inte att något ska tolkas fel. På bloggen får jag mycket positiv feedback men det har också skett förändringar. Första åren tycker åtminstone jag att det i stort sett uteslutande var nyfikenhet och gemensamt engagemang som drev oss. Jag har svårt att sätta ord på förändringen.

Sista åren finns det här kvar, men det har också bildats många mörka moln. För mig är det sjukt jobbigt att läsa negativitet i mail, på X och på bloggen. Det är också skillnad att komma med rättelser eller konstruktiv feedback mot att bara vilja hata. Och ja, jag vet att det förekommer överallt på nätet, men det här är egentligen bara något jag upplevt sista åren, i allt större utsträckning.

Jag vet också att man ska blunda för detta, men jag har också svårt att göra det. Kanske för att klimatet och atmosfären var så mycket bättre förut. Vad det beror på vet jag inte, men jag kan tycka att dessa människor snarare skulle hänga på Flashback eller dramakanaler på Youtube om man vill söka den typen av content.

Men ovan nämnda anledning är den i solklart minsta till att jag valt att sluta.

Inspirationen har sakta men säkert börjat försvinna. Kanske är det för att barnen tar mycket engagemang och energi på kvällarna, och att jag vill lägga mitt fokus där. Å andra sidan är det kanske inte märkligt att inspirationen försvinner när man hållit på med något i princip en fjärdedel av hela sitt liv.

Någon kanske funderar över hur mycket tid jag faktiskt lägger på bloggen. Jag har nog svarat på den frågan tidigare men jag skulle säga 1,5 – 2 timmar varje dag i snitt. Ibland mer, ibland mycket mindre. Förut lade jag nog mer tid, men det var också för att jag hade inspirationen att uppdatera äldre inlägg och göra nya saker. Den motivationen har jag inte idag tyvärr.

Om man ska jobba 8 timmar, vila 8 timmar och sedan har 8 timmar över med annat så är ändå 2 timme per dag rätt mycket tid. Just nu känns det som att jag hellre vill lägga mer tid på familjen än att fortsätta författa.

Sedan har jag också skrivit om galet mycket genom åren. Det finns oändligt mycket mer att skriva om, och det är möjligt att ta upp ämnen igen. Någonstans känner jag ändå att jag rört vid det mesta jag själv tycker är intressant och nått någon slags platå. Där tycker jag att det är dags att sätta punkt.

Livet har utan tvekan förändrats under mina 10 år som bloggare. När jag började hade jag inte träffat min nuvarande fru och bodde i en hyresrätt. Under åren har det blivit bröllop, fyra bostadsbyten och två barn som jag nu värdesätter över allt annat. Således är det inte märkligt att intressen ändras under så lång tid.

Vad ska jag göra med tiden i stället?

Jag kommer inte sätta mig ner och börja spela World of Warcraft igen. I stället har jag under senaste åren varit intresserad av att utveckla ett eget litet spel på sidan av mitt ordinarie jobb som systemutvecklare.

Trots allt var det här mitt intresse startade som 10-åring via Click & Play, Games Factory, Flash, för att senare bytas över till Unity. Jag har en idé som jag gärna skulle vilja förverkliga, så det är det spåret i livet jag tänkt köra på nu. Helt enkelt väljer jag att följa mitt hjärta. Om bloggen på något vis känns tvingande är det lika bra att sluta.

Tanken fanns också att skala ner bloggandet. Kanske till ett par inlägg varje vecka eller någon typ av månadsvis uppdatering om hur det går. Den möjligheten har jag inte helt spolat ner i toalettstolen men det känns också märkligt att göra något halvdant efter att ha varit så otroligt aktiv så länge.

Dessutom har jag via vår flytt fått ett renoveringsintresse och tycker det är galet kul att göra något praktiskt med hemmet vi har. I stället för att sitta på kvällarna och läsa ekonomi och skriva kan jag lika gärna förgylla det intresset medan jag brinner för det.

Vem är jag då egentligen?

Min initiala tanke var att göra någon typ av Gottodix och gå ut med mitt sanna jag – bild och hela köret. Det hade varit kul på ett sätt, och en sorts trevlig grand-finale. 

Så blev det inte. Skulle jag nu efter en tid uppleva ett enormt tomrum och ångra mig så hade det känts bättre att fortsätta som anonym.

Och vad finns det för anledning att veta vem som sitter bakom tangentbordet? Det hade varit ett fint avslut, men inte mycket mer än så. Om jag någon dag väljer att fortsätta får vi se, men för tillfället är den vägen hyfsat stängd.

Fortsätter jag investera, och hur kommer det se ut?

Självklart! Det kommer nog inte bli så mycket förändringar när det kommer till hur jag investerar. Troligtvis lär jag läsa mindre om ekonomi och enbart förkovra mig i det jag själv tycker är viktigt. Jag kommer nog dyka mindre djupt i nya case då jag inte skriver analyser längre, men ändå fortsätta hitta bättre utdelare än vad jag har idag.

Det känns också som en lättnad att slippa uppdatera allt jag tidigare uppdaterat. Jag kommer göra mina egna val helt utifrån mitt egna tycke, och frågan är om inte det blir bättre.

Sannolikheten att jag blir mer långsiktig är nog också större då jag slipper kommentarer såsom ”KTM investerar bara i skitbolag med tillfälligt bra direktavkastning” och liknande. Nu har jag bara mig själv, och det känns rätt skönt.

En sista hälsning

Hur avslutar man egentligen ett kapitel som sträckt sig över 10 år? Jag har inget bra svar. Under ett par månaders tid har jag vridit och vänt på hur jag vill avsluta boken, men nu känns det mesta som en typ av tomhet.

När jag sitter och skriver detta sitter jag med en whisky av den mer rökiga karaktären från min pappas favoritglas som han alltid använde vid finare tillfällen. Det känns gott nog för mig, och på det sätt jag själv skulle vilja avsluta den oändliga historien.

Troligtvis lär jag fortsätta kika in på Twitter (X) lite då och då och följa flödet likt vem som helst, och du kan alltid fortsätta skicka mail till mig även om risken finns att jag inte svarar.

Bloggen kommer till största sannolikhet finnas kvar tills dess att mitt webhotell löper ut och domänen lär jag fortsätta äga under några år framöver. En tanke finns att skriva till några av er som varit extra delaktiga för att höra om vi fysiskt kan mötas nu när jag själv checkat ut. Det hade åtminstone jag tyckt varit extremt trevligt, och något jag aldrig riktigt tagit mig tid till. Vi får helt enkelt se.

Slutligen vill jag tacka dig hjärtligt för att du läst, oavsett om du är en ny eller gammal läsare. Sedan vill jag passa på att önska dig all lycka med dina investeringar och hoppas att min inspiration åtminstone gjort någon lyckligare där ute 🙂

Allt gott till er kära vänner. Jag kommer sakna er!

Må utdelningarna vara med er