Jag har cyklat till jobbet ända sedan jag började min miljonresa. Förutom att det är #sparadkrona så ger det mig även tid att lyssna på poddar och reflektera över nyttiga saker. En sak jag reflekterat över är hur otroligt stor skillnad det är mellan cyklister en måndag och en fredag.
”Gävle, flytta aldrig till Gävle”
På väg till jobbet möter jag andra cyklister som troligtvis är på väg till sina jobb . Saken är den att humöret på dessa verkar svänga kraftigt beroende på vilken veckodag det är. Dessutom slår det sällan fel.
När det är måndag morgon befinner sig cyklisterna i sin egna lilla bubbla. Oftast är det inga glada miner och det verkar nästan som att ett grått regnmoln följer efter varje cyklist. Man stirrar ner i backen framför sig och själva cyklingen går i långsamt tempo.
När det är fredag, då är det en helt annan stämning på samma cyklister. Raka ryggar, glada miner, pigga ben som skjuter cykelns pedaler nedåt. Oftast kan jag dessutom se någon som mimar friskt till låten som just nu spelas i deras hörlurar.
Vart vill jag egentligen komma?
Problemet för många är att de aldrig erkänner för sig själv eller andra vad man vill och inte vill med livet. Får du frågan om du mår bra borde du svara ”ja men det rullar på”, och får du frågan hur det går på jobbet borde du svara ”Jo men det går fin-fint! Jag trivs…”
Allt jag menar är att verkligheten kanske inte är så. Själv insåg jag det här för 4 år sedan när jag satte över min första hundralapp hos Avanza.
- Jag insåg att jag inte är lika glad på måndagar som på fredagar när helgen är i antågande.
- Jag insåg att jag inte vill jobba fram till 75, som säkert är pensionsåldern när det väl blir dags för mig
- Jag insåg att jag hellre vill bestämma över min egna tid.
Missförstå mig inte. Jag vantrivs inte på mitt jobb. Verkligen inte. Men skulle jag få välja så hade jag hellre tagit min månadslön jag har idag och fått bestämma helt själv vad jag vill göra på min fritid.
Troligtvis är det så att cyklisterna jag möter på måndag inte kämpar för att bli ekonomiskt fri. För ska vi vara ärliga mot varandra är vi en liten skara av majoriteten som faktiskt vågat ta det steget.
Jag cyklar också till jobbet måndag till fredag. Jag vet inte om jag någonsin reflekterat över andras humör beroende på veckodag. Vad man ska komma ihåg är att folk inte har samma liv som en själv. Den person du möter som tillsynes har dåligt humör på måndag morgon kanske gick upp ur sängen för 3 timmar sen, gjort sig själv och sina 3 barn i ordning för jobb/skola/dagis med frukost, dusch, klädsel sedan skjutsat barnen till sina respektive platser, behövt prata med både dagispersonal och skolpersonal, sedan efter alla ärenden påbörjat sin cykelresa till arbetet, redan utmattad från en lång… Läs mer »
Tjenare Globalpicker och tack för en trevlig kommentar!
Jag blev typ mörkrädd när jag läste det där med barnen. Hur orkar människor med det? Samtidigt ska man vara den perfekta farsan – man ska lyckas med jobb samtidigt som ungarna ska få aktiviteter upp över öronen. Jag blir trött bara jag tänker på det.,
Jag tillhör också skaran som cyklar till jobbet varje dag men jag känner inte riktigt igen att humöret växlar på mina medtrafikanter beroende på vilken veckodag det är. Kan bero på att jag bor i Göteborg och vi för det mesta kurar ihop oss på cykeln i ett lönlöst försök att minska regnets träffyta. Ibland får jag känslan av att alla hatar alla på cykelbanan, men det är förhoppningsvis en missuppfattning hos mig 🙂
99 av 100 personer jag känner som jobbar är mycket gladare en fredag än en måndag. Själv tycker jag att helgerna är bra men inte fan räcker de till 🙂 Det ska tvättas, duschas, iväg på simskola, och andra idrotter, sen ska det handlas, lagas mat till matlådor, städas, torkas golv, tvättas minst två maskiner tvätt som ska hängas upp, torkas och vikas och läggas in och så vidare. Sen allt annat pyssel som hör till att vara husägare. Rätt som det är är det måndag igen. Att jobba heltid och ha småbarn, hus, bil borde vara straffbart. Granne längre… Läs mer »
Tjenare Snålgrisen!
Kan också tycka att det borde vara någon form av straff att jobba 100% inkluderat allt som du nämner här ovan. Är det alltså 2 tvättmaskiner per dag ni tvättar?! Låter helt galet. För oss blir det 1-2 per vecka. Men anledningen är då att vi inte har några barn ännu.
Hej
Tänker också att många inte är öppna med vad de egentligen tycker. Om någon frågar om jobbet svara man att det är spännande och utmanande etc. Man säger inte till arbetskamrater och chef att man egentligen inte vill vara där…
Mvh FBM
Tyvärr är det faktiskt så. Därför känns det skönt med den här bloggen där jag verkligen kan skriva hur jag faktiskt mår. Och jag har skrivit om mina problem ett flertal gånger här och kommer fortsätta göra det även framöver.
Tack så mycket för att du läser!
man kan inte dra alla över en kam, sedan är det väl normalt att många ser fram emot helgen och humöret stiger, sedan hur man trivs på jobbet är ju också individuellt, själv så slutar jag nog vid 60 och det är inte för att jag vantrivs utan prioriterar fritid och hälsan mer, sedan vet jag också personer på mitt företag som vill fortsätta efter 67 men inte får det och är besvikna för det, finns inget rätt eller fel utan varje persn får göra som de vill, vill man gå till 55 eller 75 so fine
Är inte tanken att du längtar efter helgen ett tecken på att du hellre skulle vilja vara ledig än att jobba 100% om dagarna?
Har skrivit lite om detta tidigare men skulle i alla fall kunna tänka mig att gå ner rejält i arbetstid fram till pensionen. Tyvärr har jag ett sådant jobb idag där detta skulle vara lite svårt ärligt talat.