Det här inlägget landar under kategorin Livet i övrigt och har därför inget med aktier att göra. I stället tänkte jag berätta om hur jag under helgen fick oväntat besök. Men hur kommer egentligen bilden med kladdkakan från Willys med i bilden?

 

Barn sent i livet

Jag skaffade barn rätt sent i livet. Något har alltid intalat mig att jag kommer gå miste om något ifall jag Inte skaffar barn, men sedan har en annan röst sagt att jag kommer gå miste om mycket ifall jag skaffar barn. Det var nog sant. Att få barn var fantastiskt men samtidigt går jag nu miste om att ens kunna sitta på toa i fred.

I alla fall är det här en trend nu som diskuteras vilt. Barnafödandet minskar kraftigt och är i år på rekord-lägsta. Vad kan det egentligen bero på? Är det kanske att den ständiga strävan efter att ha gjort exakt allt i livet som hindrar många? Man ser sig helt enkelt inte ha tid.

 

Vad blir barn idag glada för?

Barn idag nöjer sig inte med vad som helst, den saken är klar. Och föräldrarna vill ge allt för man vill ju inte att sitt egna barn ska vara sämre än grannens som får åka på ridläger varje månad…

I helgen ringde det i alla fall på dörrklockan. Utanför stod 3 småttingar fullt redo för ”Bus eller Godis”. Det var nog inte utklädnaderna som skrämde mig utan snarare beteendet.

”Jag har tyvärr inget godis hemma”, sa jag efter att ha tänkt efter. Det var ingen lögn. Jag kan inte ha godis hemma och har jag det så försvinner det. Så enkelt är det.

Jag gick i alla fall och hämtade ett par påsar Micropopcorn i min desperation att komma på något som barnen skulle gilla. Något vill man ju ge.

Näää, det där har vi hemma”, sa ett av barnen utan att bocka.

”Jag är ledsen, men då har jag faktiskt ingenting”, svarade jag

Det var en sanning med modifikation då jag faktiskt varit på Willys (som ingår i Axfood) och där handlat en Frödinge Kladdkaka. Men det kändes konstigt att ge bort den, och dessutom ville jag äta av den själv när jag fått grabben att somna.

”…okej! Tack för absolut ingenting”, sa de i kör innan de satte av mot grannens hus.

Jag kan tycka att det blir lite läskigt när barn idag uppenbarligen har svårt att ta motgångar samt inte blir glad för popcorn. När jag var liten fick vi på fredagar se Disneydags på TV samt dela på en skål med kastrullpopcorn. Det var stor glädje för mig som jag uppenbarligen minns än idag.

Nästa år får jag helt enkelt vara mer förberedd. Kanske handla två kladdkakor i stället för en.

Min önskan är väl att lära lill-grabben att visa tacksamhet för det lilla. Det är nog lättare sagt än gjort och någonstans har jag tyvärr läst att föräldrars uppfostran har begränsad påverkan då barnen lär sig mest av kompisar och liknande utanför hemmet. Men man kan alltid göra så gott man kan åtminstone.

10
0
Kommentera gärna :)x
()
x