Igår ställdes jag inför en situation där min girighet sattes på prov. Många som läser den här bloggen har säkert fått en uppfattning om att jag är otroligt snål och vrider och vänder på varenda krona för att successivt öka min sparkvot. Visst kan det stämma, men jag tycker ändå att det finns gränser.

Först och främst tycker jag att skillnaden mellan snålhet (ekonomisk) och girighet är väldigt stor. För mig handlar snålhet att du tittar inte unnar dig saker, kanske genom att inte gå på den där bion som du hade tänkt. När det kommer till girighet så sätter du dig själv före andra. Exempelvis kanske du tar en till tårtbit även fast du redan fått en eller att du tränger dig före kön för att få förtur.

 

Igår var jag på ett litet uppdrag hos några lite mer avlägsna släktingar för att fixa några av deras datorbekymmer (inget avancerat). Det är ca 1,5 mil dit och jag valde att ta bilen då jag inte ville att hela kvällen skulle gå åt. Väl där fixade jag det som skulle fixas och fick sedan en riktigt god middag serverad. Det var någon typ av sallad med sås till.

Efteråt frågade en av personerna i hushållet (60+ år) vad jag ville ha för jobbet.

“Nej men du jag vill inte ha något alls, det är lugnt”svarade jag

“Jo men det är klart att du ska ha något för att du kom hit, för bensinen i alla fall”, fick jag som svar

Det var kanske här som Warren Buffett skulle sträckt ut handen och sagt att 300 kr vore lämpligt. Buffett vet nämligen mycket väl vad tiden faktiskt kan göra med dessa 300 kr och hur värdet drastiskt förändras med ränta på ränta efekten. Hade jag frågat hade jag säkert fått dessa hundralappar som jag sedan givetvis köpt aktier för och låtit gro allt eftersom åren går.

Men jag kunde inte. Det kändes fel helt enkelt.

Även om jag känner att jag kanske blivit lite mer girig efter det att jag startat mitt sparande mot miljonen så finns det faktiskt gränser tycker jag.

Det här tar mig genast tillbaka till den tid Miljonär innan 30 bytte däck på sin pappas bil och fick 290 kr för jobbet – det blev mycket arga kommentarer efter det.

Vad tycker ni? Får girighet ha sina gränser? Hade ni tagit emot pengar i fallet ovan? Bör vi gå över lik för att nå upp till ekonomisk frihet då vi bara lever ett liv?

Share This