Många vet säkert att jag lyckats spara mig till 7/10 miljon från 1 kr på bara ett par år. Färre vet att jag faktiskt sätter i min antidepressivt material för att överleva vardagen.

  

Så började det

Tyvärr kan jag som vanligt inte gå in på allt för mycket detaljer kring varför det blivit som det blivit. Det jag däremot kan avslöja är att det här rör min familj och att det pågått rätt länge.

 Jag fick stora problem med sömnen och kunde vakna flera gånger per natt med en stor oro i kroppen. Ju mer jag försökte övertala mig själv att inte tänka på allt som hänt, ja desto mer tänkte jag på det.

Allt försämrades. Jag blev lättirriterad och nära till gråt. Började alltid dagen med att gå på toa då magen var så upp i varv. Sedan kunde jag säkert gå på toa 4-5 gånger till under dagen.

Och jo, jag har sökt hjälp. Och hjälp har jag fått. Däremot blev det aldrig riktigt bra så alternativet var pillren.

  

Hur har då dessa påverkat mig?

Bland alla er som någon gång ätit dessa så inser ni att det inte är några mirakelpiller direkt. Det förvandlas inte från ett nervvrak till en clown över en natt precis.

Efter att ha ätit dessa i några månader så måste jag ändå erkänna att jag har ett bättre lugn inom mig. Flera gånger per dag och under kvällen när jag försöker sova kan tankarna komma tillbaka till mig, men jag märker nu att jag kan stöta ifrån mig dessa mycket enklare.

Visst, jag löser inte något problem genom att stöta ifrån mig problem, men jag kan ändå fungera som en människa. 

Pillren har också gjort att jag tappat sexlusten mer eller mindre. Det är väl ett problem i sig. Men hellre det än att vakna kallsvettig flera gånger per natt.

  

Varför berättar jag detta?

Jag får många upplyftande kommentarer då och då som exempelvis:

“Alltså hur kan du lyckas spara så mycket?”

“Om jag ändå haft samma förutsättningar som dig!”

Någonstans känns det viktigt att vara ärlig och förklara att allt i mitt liv inte är guld och gröna skogar. Något jag märkt är att folk som jag öppnar mig till också öppnar sig och det visar sig att allt kanske inte är så glamoröst som man ser på utsidan.

Jag inser att problem inte varar för evigt och att livet går upp och ner. Samtidigt inser jag också vilken fruktansvärd liten betydelse mycket pengar faktiskt har när man mår dåligt.

Vissa kanske tror att jag söker sympati genom att skriva detta, men så är det inte. Jag tycker snarare helt enkelt att mina läsare ska få en bild av hur jag är på andra sidan anonymiteten också. Om sedan folk vill tycka motsatsen spelar det mig mindre roll.