Jag har alltid varit i valet och kvalet ifall barn varit rätt väg att gå för mig eller ej…
Förälder eller inte förälder
Många av er har säkert läst Miljonär innan 30:s senaste inlägg om hur han frivilligt valde ett föräldralöst liv. Det är ett bra inlägg, och förtjänar att läsas kan jag tycka.
Till skillnad från Miljonären så var kanske jag i någon sorts mellangård när det kommer till att skaffa barn. Ena sidan av mig kände att jag troligtvis skulle missa en stor del av livet om jag Inte skaffade barn, medan en annan del av livet tänkte på all jävla skit och press som kan komma när man försöker vara förälder.
Ni har hört dessa skräckhistorier tusen gånger tidigare; sömnlösa nätter, ADHD, trotsålder, kräksjukor, ingen tid till sig själv, rädsla, oro, ständigt tillrättavisande. The story goes on.
Valde vägen med barn
Sedan valde jag att skaffa barn, även om det kanske inte kändes helt och hållet rätt där och då. Jag fick väl insikten av att mitt liv bestått allt för mycket av rädslor för att på något vis göra fel val. Troligtvis var det även detta som gjorde att jag hållit mig borta från börsen, rädslan att förlora det jag hade.
Precis som med börsen ångrar jag idag att jag inte skaffade barn tidigare. Visst, det här låter som en klyscha och något jag bara säger för att visa att jag gjorde rätt val. Men jag tycker faktiskt det (än så länge), och det är väl därför jag alltid varit en anonym bloggare då jag vill kunna skriva exakt vad jag känner.
Vissa negativa saker stämmer däremot utifrån hur jag tidigare tänkt. Jag sover sämre, jag spenderar mindre tid med vänner. Men Oj så mycket mer Liv jag får av att ha en liten som varje dag lär mig saker.
Viktigt att påpeka är att tvekan aldrig bestått av ekonomisk karaktär, utan snarare för att livet skulle bli så pass mycket annorlunda, vilket också var skrämmande.
Och så en annan sak som flitigt lärs ut…
Jag läste någon gång om att du som förälder är den absolut viktigaste personen i ett barns liv de 10 första åren. Då är man deras hjälte, deras bästa vän, deras förebild. Efter det kommer barnen troligtvis skaffa nya bästa vänner och andra enorma förebilder i livet.
Aktiepappa resonerade väldigt väl med mig kring deras föräldraskap i en privat konversation. De försöker göra så mycket roligt med barnen som möjligt just precis nu, för man vet aldrig hur länge barnen kommer tycka att det är särskilt roligt att tillbringa tid med föräldrarna.
För att på något vis summera det här lilla inlägget så stämde mycket av de negativa tankar kring barn jag haft tidigare. Däremot hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig vilken sjuk boost det är i livet att ständigt ha någon som alltid är så glad för små små saker i vardagen, som skrattar för det lilla och som alltid ser upp till en. Det var något jag hade hört 1000 gånger tidigare men som jag först tog åt mig när jag själv befann mig där.
Med det sagt så är det nog så att du kan få ett minst lika lyckligt liv utan barn. Då ska du nog göra mer meningsfulla grejor än vad jag själv gjorde innan jag blev pappa, d.v.s. oändligt många timmar framför World of Warcraft, League of Legends, Facebook/Instagram scrollande – tid som numer slukats upp av någon som är så mycket viktigare långsiktigt.
Jag ses nog bland många här som en snål jävel. Dock har jag haft förmånen att få vara hemma väldigt mycket med junior KTM det första året och vad jag lärt mig är att det viktigaste du kan vara givmild av är kärlek, omtanke och att dela din tid.
Föräldraskap handlar mycket mer om kvantitetstid än kvalitetstid (det handlar inte om hur många presenter eller besök på Tivoli man köpt).
MVH
Då undrar man ju till mans varför man lägger tid varje dag på att blogga:)
Alla behöver nog någon form av egentid för att fungera.
Funkar inte en förälder, ja då funkar inte föräldraskapet heller är min mening.
Lite samma som Happy Wife – Happy Life
Verkligen en stor förändring att bli förälder. Såklart jobbigt, min äldsta sov inte en hel natt sitt första år och kunde inte somna utan att vara bokstavligen på antingen mig eller mamma. Andra var lättare på det sättet. Nu sitter jag här med en 12åring och en som snart fyller 9 och det är helt fantastiskt att få vara deras pappa. 12åringen är så mogen nu att vi skrattar åt samma saker och kan prata om annat än ”hur var det i skolan”. Lillebror är väl inte riktigt där än, men vi kickar boll, hoppar studsmatta och hjälps åt med… Läs mer »
Tjosan JB och tack för ytterligare en kommentar med dina kloka ord. Ett fel jag tror man gör är att alltid tänka att det kommer bli si och det kommer bli så. Själva har vi haft enorma problem med grabbens mat men det finns det även andra som har. Man ska inte klaga heller. Stötte på ett barn i 8 årsåldern som hade bägge armarna borta när vi var ute i lekparken 🙁 Måste vara krävande att vara förälder på det sättet också. Alla världar är olika. Hehe förstår det 😀 Vi brukar ha fru ktms syskonbarn hemma här ibland… Läs mer »
Med det sagt är i princip alla mina kompisar redan skilda med barn.
Är ju inte kul att skiljas men det är också vad man gör det till. Mina föräldrar är delade sedan länge och har aldrig låta mig och min bror komma i kläm och har aldrig talat illa om varandra inför oss. Det har jag tagit med mig och så hoppas jag att mina barn också kommer att säga när de blir vuxna. Inga konstigheter mellan mig och deras mamma. Det var nog svårare för mig än för barnen. En vecka när man är överväldigad av att allt i hemmet som tidigare gjordes av två måste nu göras av bara mig… Läs mer »
Ja föräldraskapet kan bli omtumlande, den saken är säker. Vi har haft två barn hemma här nu under ett halvår, dels vår dotter och dels en liten kille på 3 år. En av fruns släktingar har bott hos oss pga lite familjestrul. Även om det inte är mitt eget barn kan jag föreställa mig skillnaden mellan ett och två barn och det är så mycket rörigare. Har man ett barn kan man hjälpas åt att ta hand om det, och den ena föräldern kan göra sitt och vice versa. Med två eller fler barn funkar det inte så, och den… Läs mer »
Hej hej http://snalgrisen.blogspot.com/ och tack för kommentaren!
”Med två eller fler barn funkar det inte så, och den mängden bråk och gräl det blir mellan två barn hade jag som ensambarn inte kunnat föreställa mig”
Har hört samma sak från min syster som alltid sagt till mig: ”Vänta bara tills ni får två barn”.
Vår ambition när vi skaffade ett barn har väl alltid varit att ha två. Som du beskriver så blir det en helt annan värld, helt klart, men jag tror också att barnen får rätt mycket utav varandra under uppväxten.
Jo men så är det nog. Jag är själv ensambarn och har väl formats utifrån detta, och är väl lite av en enstöring i grunden, även om jag uppskattar sällskapet en familj ger. Vi hade dessutom en väldigt ”enkel” tillvaro med vår dotter. Hon bråkade sällan och hade aldrig någon ”trotsålder” vilket gjorde att jag aldrig kände att det var jobbigt på något sätt. Det bara flöt på helt enkelt. Vi har nu förstått att vi hade väldig tur i detta hänseende och det har väl blivit lite chockartat nu när ”låtsaslillebror” som babblar, trotsar, skriker, gnäller och busar stup… Läs mer »
Barn är livets mening. Det är inte förrän du har egna barn förrän du förstår detta. Sedan är ju inte alla lämpliga föräldrar då föräldraskapet är att sätta gränser och visa föredöme, inte att vara ytterligare en kompis. Som inte minskar betydelsen att göra roliga saker ihop med dina barn. Vad svenska föräldrars ängslan och oro att inte vara tillräckliga beror på vet jag inte. Men det är påfallande hur lite svenska mammor och pappor tror på sin egen förmåga att ge sina barn rätt omsorg och uppfostran. Ständigt är det någon ”expert” som skall rådfrågas om ”rätt” mat, sömn,… Läs mer »
Jag och min sambo fick vårt barn när jag var över 40 år. Jag hade ägnat 20 år som småföretagare och kände att ett barn skulle nog vara dåligt för affärerna och göra att företaget blev lidande. Jag visste varken ut eller in. Trots att vi hade försökt att få barn i tio år utan framgång kände jag ingen särskild glädje när vi fick beskedet.. När hon föddes fick mitt liv en helt ny mening. Efter två år sålde jag bolaget och blev hemma pappa. Jag älskar att vara med i hennes vardag. Skjutsa och hämta i skolan. Sitta och… Läs mer »
Fint inlägg. <3 Ser det inte som meningen med livet med barn för mig men kärlek är en del av meningen med livet för mig och där kommer barn in i bilden (samt utveckling delvis) En klok person sade till mig för några år sedan att du är den viktigaste personen i ditt liv (om du inte fungerar kan du kanske inte vara där för dina barn). Vi har kanske haft tur med en enkel unge men vi gör precis samma roliga saker som innan vi blev föräldrar (behövs bara lite mer planering). Sömnen är bra då det vi gör… Läs mer »
Jag har läst miljonärens inlägg om frivillig barnlöshet och respekterar hans beslut. Han förklarar tydligt vad han och hans partner känner. Dock kan jag inte låta bli att känna en uns av sorg över det hela. Trots asjobbiga år med vår förstfödda har livet gått från härligt till helt underbart. Sista pusselbiten föll på plats. Till dig KTM vill jag bara säga att igenkänningsfaktorn är hög i det du skriver. Jag var själv osäker och kunde inte se mig själv som pappa. Idag har jag två rackarungar och kan inte vara lyckligare. Som någon klok skrev här så är det… Läs mer »