Jag är deprimerad…men lång ifrån ensam

Som många av er vet har jag mått väldigt dåligt under en längre tid… tråkigt men sant.

Det har rört om sig rejält i grytan och jag har verkligen fått uppleva att livet går upp och ner.

Något som fick mig att ändra mitt synsätt lite var när jag lyssnade på ett nytt avsnitt av 25 minuter.


Varför jag skriver det här är definitivt inte för att beklaga mig, eller för att på något sätt söka sympati. Snarare är det för att bevisa motsatsen kring den fasad som finns på sociala medier och ute i bloggsfären/poddsfären. För att inte tala om Flashback…

Det här gäller inte minst om du läser ekonomibloggar. Här läser vi ständigt hur bra det går för folk och hur otroligt fin sparkvot man haft och hur livet blomstrar.

Jag tror det kan vara bra att vara transparent, att visa allt utom de goda sidorna. Jag har blivit van att prata om mina problem och gör det nu i bloggform. Det jag märkt när jag sänker min guard är att andra i min omgivning gör likadant, och man får reda på att alla inte lever det perfekta liv som det verkar utåt.

Just nu finns det 4 saker som håller mig på banan:

  • Sömn
  • Social aktivitet
  • Träning
  • Antidepressiva

Det tråkiga är att en av de viktigaste grundstenarna, nämligen kost, saknas ovan. Kost är något som jag har varit bra på, men tappat på senare tid.

Jag har även börjat med någon form av meditation men har svårt att få till det. Tankar svävar hela tiden in i sinnet…

 

Intressant fakta

När jag lyssnat klart på avsnittet med Anders Hansen i 25 minuter fick jag lite intressant fakta.

I Sverige äter var 9:e person antidepressiva. Dessutom tar 6 personer om dagen sitt liv, ett steg som jag aldrig någonsin funderat på.

Den här statistiken gör mig kanske inte lyckligare, men får mig att inse att det finns fler personer som har problem. Som sagt är det svårt att se då många vill bygga upp en fasad och inte visa sina problem.

Här har ni hela avsnittet med Anders:

 

Viktigt att tänka på

Ibland tror jag att det är viktigt att tänka på att skenet kan bedra. När vi tittar på Instagram om familjer som har så sjukt bra i solen på sin utlandsresa kanske det är långt ifrån hela sanningen, vem vet?

Så, om du som läser min blogg tror att mitt liv är perfekt så kan jag säga att det är långt ifrån sanningen.

33 thoughts on “Jag är deprimerad…men lång ifrån ensam

  1. Modigt och bra att du skriver om dina problem tycker jag. Gick själv igenom något fruktansvärt i slutet av 2012 och trodde aldrig jag skulle bli bra. Mår dock bättre idag, hoppas du kan göra en liknande återhämtning!

    Mvh
    Mattias

    1. Hej Mattias!
      Kul att höra att du uppskattar det. På något vis tar det emot, men om man pratar om det bland nära och kära blir det bättre. Den största nackdelen med att jag mått dåligt är att jag dragit mig från att ta kontakt och besöka nära och kära, utan sitter mest hemma. Det är inte bra i längden.

      Minns du hur lång tid det tog för dig att återvända? Har du kanske något tips?

      Tack i alla fall för din kommentar!

      1. Hej igen KTM,

        Jag drabbades av akut och svår sorg kan man säga, då vi förlorade tyvärr vårt första barn. Jag var sjukskriven 2 månader, sen blev det nästan värre att gå hemma tyckte jag. Började jobba halvtid 1 månad, sen fulltid. Det hjälpte konstigt nog. Även att prata med vänner och familj hjälpte. Insåg också att det måste få gå upp och ner. Ibland vill man prata med folk och ibland vill man bara dra sig tillbaka. Och så måste det nog få vara tror jag, så det kanske är lite av ett tips. Man måste ge det hela tid och inte känna sig stressad för att man inte blir bättre direkt tror jag. Så känn dig inte stressad om du behöver sitta hemma ibland. För mig tog det nog 6-8 månader att återvända helt, även om det så klart alltid ligger kvar som ett svart hål i bröstet.

  2. Ska ge dig lite tips, hoppas att de kan hjälpa dig på något sätt. Träning är ett bra sätt att motverka depression. Jag vet inte om du är kulinarisk men testa att laga någon nyttig och billig maträtt eller dessert. Va kreativ, det är roligt i köket! Kolla Portion under 10 hon har en massa recept. På det sättet kan du få in kosten på ett roligt sätt. Jag har också svårt att meditera och har kommit fram till att 10 min funkar bäst för mig. Gör det så fort du har vaknat, dagen blir så mycket bättre. Använder mig av appen headspace 🙂 Alt. ta en promenad det är mediterande för mig med. Vet att detta är klyschigt, men leta upp motiverande citat och sätt upp det någonstans, eller varför inte ha det som bakgrundsbild eller i en mapp med andra peppande citat.

    1. Wow vilka fantastiskt tips och stort tack för det Anonym!
      Kommer att dra ner Headspace och se om det kan vara något för mig. Fick även tips om en Yoga/Meditationsapp som kostar 70 kr men som tydligen ska vara riktigt bra.

      Tycker tipset om citat borde funka bra. Hjälper en säkert att tänka målinriktat också 🙂 Hört om folk som sätter upp bilder på sina mål på badrumsspegeln för att öka motivationen. Kanske skulle vara något.

      Ha en riktigt bra dag!

  3. Jag har även varit deprimerad i perioder. Fick antidepressiva en period. Fick depressionen i samband med att jag jobbade alltid och jag skulle prestera hela tiden. Jag gick även till psykolog för att diskutera mitt liv och vad jag kan förbättra. De viktigaste för mig var att gå långa promenader och bli hemskickad från jobbet i tid. Umgicks mkt med vänner och familjen under en period. Var bor du någonstans?

    1. Hej Bengan!

      Just det du skriver om att bli hemskickad i tid är nog det viktigaste. Har varit sjukskriven tidigare men återgått till jobbet nu. Ett av mina syskon gjorde inte så och där slutade det värre.

      Jag märker att jag blivit mer tillbakadragen och inte trivs med att träffa folk och söker inte kontakt längre. Det enda jag gör är att söka kontakt på nätet, vilket kanske inte är ultimat men borde väl vara bättre än ingenting alls?

      Tyvärr vill jag inte gå ut ännu med vart jag bor och det är bara sambon i min omgivning som vet om att jag bloggar. Men jag bor inte i Stockholm i alla fall 🙂

  4. Hej Kronan,

    Stort av dig att skriva detta! Jag tror att det är precis så som skriver att en får uppfattningen att alla lever så fantastiska liv, i synnerhet om man läser ekonomibloggar. Det är därför jättebra att någon vågar göra som du och vara öppen och ärlig för att minska pressen lite. Jag gillar verkligen din blogg och kämpar mot samma mål!

    Katy på dig!

    1. Riktigt kul att du tycker det 🙂 Som sagt är det nog rent allmänt så. Tycker det där avsnittet i Solsidan när just detta överdrivs är så otroligt bra 😀

      Tack för pushningen och sköt om dig med!

  5. Starkt av dig att skriva om det hela så här, det krävs en hel del mod.

    Personligen så är det nog det motsatta som gjort att jag aldrig mår dåligt (ta i trä man ska väl inte ta ut någon seger i förskott), men jag har aldrig mått dåligt pga att andra verkar ha det så bra, snarare har jag alltid tänkt tvärt om, när det är något i mitt liv jag är missnöjd med eller något som går dåligt har jag snarare sett mig omkring i världen och insett att jag har det väldigt bra.

    Jag ser saker som krig, svält, diktaturer osv, vilket får mig att inse att mitt lilla problem, att inte jag är på den där utlandssemestern, är rätt obetydligt och inte värt att klaga eller deppa över vilket gör att jag släpper det och går vidare. Dvs ju mer elände jag ser runt om i världen i nyheterna och andra media, desto bättre inser jag hur jag har det och hur obetydliga mina problem är när jag ser det hela från ett större perspektiv.

    1. Ett tillägg, när det kommer till andra som har det “så bra”, så har jag sedan jag ett litet barn sett det som något motiverande och inspirerande, som visar vad som är möjligt. Ett bra exempel på det rätt nyligen såg jag en artikel från DI som var delad på Facebook. Artikeln handlade om ”hur många som är miljonärer där du bor”.

      Så fort jag såg artikeln tänkte jag, vad kul människor som det gått bra för och att om jag fortfarande bloggade hade jag nog skrivit ett inlägg relaterat till artikeln för att försöka inspirera folk och visa vad som är möjligt. Sedan klickade jag på kommentarer för att läsa dom… en helt annan värld öppnades, det fanns väl ett 40-tal kommentarer eller något sådant och var enda en av dom spydde antingen galla över personerna som tjänade över en miljon, artikeln i sig, författaren till artikeln eller till DI. Tror inte det fanns en enda positiv kommentar, inte en enda person som såg det hela som motiverande och inspirerande.

      Detta är absolut inte menat som någon kritik mot personer som mår dåligt, många har det verkligen jobbigt och behöver professionell hjälp för att komma tillrätta med det. Jag tycker bara att det är ett väldigt märkligt samhälle vi lever i där inte en enda kommentar såg det som något positivt att det gick bra för någon annan samtidigt som det fanns hur många negativa kommentarer som helst och jag förstår att om man inte kan glädjas och inspireras av andras framgång utan bara ser det som något negativt så kommer mycket i ens eget liv att se väldigt mörkt ut.

      1. Riktigt bra att du tog upp det här. På samma vis som många är rädda att prata om sina egna brister så är det många som inte kan glädjas åt andra. Blir någon form av avundsjuka antar jag :/

    2. Hej Jakob och riktigt kul att du kommenterar!

      Lustigt att du skriver så, jag brukar också ibland tänka på omvärlden och även om man inte ska jämföra sig så har man det jämförbart sjukt bra.

      Tack för att du förtydligar detta för oss… så att vi aldrig någonsin glömmer det.

  6. “När vi tittar på Instagram om familjer som har så sjukt bra i solen på sin utlandsresa kanske det är långt ifrån hela sanningen, vem vet?”

    Jag brukar tänka att det är tvärtom. De som alltid slår sig för bröstet och berättar om sina framgångar känner av någon anledning behov av att göra det. Ett behov jag inte tror att man har om allt är på topp. Lite grann på samma tema som att människor som opåkallat pratar om sitt “lyckliga äktenskap” eller “underbara fru” garanterat skiljer sig inom ett år.

    Att våga prata om problem tror jag är ett viktigt steg åt rätt håll. Mitt tips är att du låter det ta tid, fokusera på dig själv och försök ta små steg i rätt riktning utan att snegla på hur det går för andra. Så just nu kanske det där med kosten borde stå högst upp på listan. Det kommer även att hjälpa träningspunkten som i sin tur förbättrar sömnen.

    1. Hallå,

      Håller med Micke i det han skriver, har t.ex ett par vänner som ska visa “sitt perfekta äktenskap utåt”, men som inte är fallet.

      Bättre att prata om saker och våga dela med sig, jag hade en period när jag höll saker inom mig och de blev värre, bästa var att få dela med sig av det, och då pratade jag med en person jag inte känner, bara att få lätta på sitt hjärta och tankar, vilket du kan göra här på bloggen om man inte vill ta det med närstående!

      Låt de ta den tid de tar och stressa inte, det blir bättre.

      Ha de bra!

      1. Det är grymt svårt att ta det med närstående på något vis. Vet inte riktigt varför jag har svårt att göra det. Nu har jag väl i och för sig aldrig varit en öppen person, mycket p.g.a. att jag vuxit upp i en väldigt icke-öppen familj kanske?

        Men att skriva om det på bloggen gjorde ändå ett positivt avtryck känns det som.

        Tack för att du kommenterar Börsjägaren!

    2. Absolut kan det vara så. Är väl oftast så inom privatekonomi också. Många som är med i Lyxfällan har ju byggt upp en fasad utåt att allt är så bra och att livet verkligen strålar…sedan står dom där, med lån upp över öronen.

      Tack för tipset och kommentaren Sparo. Varje litet steg är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning 🙂

    1. Ja jag tycker att din blogg verkar riktigt läsvärd. Ska se till att besöka den ofta framöver. Tusen tack för kommentaren 🙂

  7. Jag tror att det är många som gömmer sig bakom fasader, där bara roliga, fina eller idylliska liv visas upp. Tack för att du visar upp detta för oss läsar och vi är många som stöttar vid din sidan. Du är en stor anledning till att jag har börjat skriva. Tack för all inspiration! /Ekonomijakten

    1. Hej Ekonomijakten!
      Ja dess värre är det så. Vi människor är väl fortfarande rovdjur antar jag, och i ett rovdjurssamhälle vill man inte visa sig svag för då blir man ett lätt byte :/
      Ska ta och kika in din blogg framöver.
      Ha det riktigt bra!

  8. Godmorgon, Jag har aldrig haft svårigheter som dina. Men förstår att ni är många som delar erfarenheten. Jag har upp och nedgångar i livet. Toppar och dalar som “ska” ingå för att man ska känna skillnaden, men aldrig svåra att hantera åt något håll. Jag kan (tror jag) ändå förstå då många nu är redo att berätta utanför den nära zonen om hur livet kan vara med större och mindre skiftningar. Bra där, fortsätt att dela med er!

    1. Tack för det Kicki. Precis som du skriver så hade det varit svårt att veta när man verkligen är lycklig ifall det alltid är strålande sol ute.

      Roligt att du kunde kommentera och hoppas att du fortsätter läsa 🙂

  9. Hej KTM.

    Intressant podd. Jag lyssnade igenom nästan hela avsnittet. Precis som du skriver är den psykiska ohälsan utbredd. Fler än man tror mår riktigt dåligt men det syns inte utåt. Tror att alla har mått dåligt någon gång i sitt liv. Man möter motgångar men oftast finner man lösningar och livet går vidare. Tyvärr finns det dom som fastnar i ett dåligt mående och det kan bero på många olika saker. När det gäller depression är det inte bara att säga till personen som mår dåligt att rycka upp sig. Jag är ju själv utbildad Undersköterska med inriktning psykiatri. Jobbade en period inom akutpsykiatri och såg en och annan som inte mådde bra. Hoppas du kan sluta med antidepressiva läkemedel så småningom. Tror det är en ok tillfällig lösning men inget jag tycker någon bör använda på lång sikt då jag inte tror det är bra för kroppen. Jobba på med ditt mående, träna lagom, vila och ät bra. Ordna din miljon så slipper du oroa dig för ekonomin. Efter regn kommer solsken. Krya på dig.

    Mvh Slimis

    1. Hej!

      Riktigt intressant att höra att du jobbar inom området. Det visste jag faktiskt inte, trots att jag varit flitig läsare av din blogg 🙂

      Som du säger så känns det som att det inte är bra att gå på antidepressiva allt för länge. Nu har jag gjort det ett relativt långt tag men hade ett uppehåll på ca 1 månad också.

      Min psykolog säger ju att det inte är någon mirakelkur men att det håller en ifrån den värsta och mest eländiga svackan i livet.

      På något sätt blir jag gladare när jag tänker på att jag tar dessa piller och jag antar att det har med placebo att göra.

      Tack så mycket för din kommentar och sköt om dig själv 🙂

  10. Det där är jobbigt som fan, jag har själv varit där och smällde in i väggen totalt efter flera långa år av ångest och depression. Det enda jag kan säga är att livet blir bättre när man tagit sig igenom det, mycket bättre. Men! Det krävs en förändring för att komma dit, vad det är är olika men inget löser sig av sig själv. Börja träna, hitta en ny hobby, säg upp dig.. Vad som helst bara man gör något annorlunda.

    Du kommer vara glad att du gått igenom det här längre fram i livet och veta hur du ska uppskatta livet mer. Nu kan jag uposkatta småsaker som jag inte såg innan. Jag har skrivit lite om det här:

    http://frihetsmaskinen.blogspot.se/2016/12/dagen-nar-allt-forandrades.html?m=1

    Mvh / Frihetsmaskinen

    1. Kan tillägga att jag haft några depressioner tidigare innan detta hände men då ignorerat det lite, felet var jag jag inte förändrade så mycket i livet. Om man inte ändrar något är det svårt att få en förändring.

  11. Hej!

    Jag tycker att det är jättebra att du även skriver om din psykiska ohälsa på din blogg. Jag har haft problem med psykiska problem i ca 15 år, så jag blir inspirerad av att läsa om din resa. Precis som du har jag levt i en värld där man inte pratar om psykisk ohälsa och där det mesta går ut på att prestera en massa. Jag tror att enda chansen för mig att må bättre är att öppet kunna prata om problemen, vilket så klart är väldigt svårt då jag är van att försöka dölja det. Jag tycker också att det oftast är lättare att framföra det skriftligt först, för att se vad jag får för respons.

    1. Hej Anna!

      Jag förstår exakt vad du menar. Starkt av dig att berätta att du haft problem så länge men jag antar att även den långa tiden har varit blandade med positiva och negativa perioder. Det är nog inte ovanligt att många söker sig till att skriftligen berätta om problemen. Tror att det är bättre än ingenting alls men förr eller senare måste man nog försöka hitta någon att samtala med.

      Problemet är väl att jag numer inte har någon riktigt nära vän som jag kan bolla detta med. Har en hel del vänner men ingen riktigt nära på det viset. Nu bollar jag ju allt med sambon i och för sig, men det hade ändå känts skönt att ha någon mer att dela med sig till.

  12. Hej KtM!

    Jag jobbar inom psykiatrin och tycker det är superviktigt att man pratar om när man mår dåligt. Som du säger är det många som har liknande erfarenheter och kanske sitter och skäms för detta. När då personer som du vågar öppna upp och prata om det är väldigt modigt och inspirerande. Jag tycker det är jättebra!
    Tack för en grym blogg, jag läser den dagligen 🙂

    1. Hej Sara!

      Kul att höra att det uppskattas. Det är som sagt inte lätt och tycker att det fortfarande är svårt att prata om det inför familjen. Har gått hos en psykolog och hon har hjälpt mig med en hel del tips för att hitta tillbaka. Innan jag fick mina problem trodde jag faktiskt inte att en psykolog skulle kunna hjälpa en utan att man själv blev tvungen att ta tag i roten till det onda; jag hade fel 🙂

      Riktigt kul att du läser och hoppas att jag kan ge dig mycket inspiration framöver!

Kommentera